Ryttarporträttets hemligheter

Karl Johan

Intåget i Leipzig av Fredric Westin.

För att markera det nya året, och för att tagga till efter en tid med låg aktivitet på Phaleristica, letade jag efter en lämplig ny ordensrelaterad omslagsbild till Facebook-sidan. Valet föll på Fredric Westins målning av kronprins Karl (XIV) Johans intåg i Leipzig 1813. Tack vare den lagts upp i hög upplösning på Wikimedia Commons var det lätt att klippa ut kronprinsen och hans stab så att deras ordensprydda uniformsbröst syns tydligt.

Porträttet var en gåva från Karl XIV Johan till sin gode vän Magnus Brahe. De hade lärt känna varandra kort efter att Karl Johan anlänt till Sverige och deltog båda i slaget vid Leipzig som var det dittills största slag som utkämpats i Europa. I och med det kunde koalitionen bestående av Ryssland, Österrike, Preussen och Sverige m. fl. stoppa Napoleons framfart och skicka honom i exil på Elba.

Jag hade själv inte tittat så noga på vad det var för ordnar som syntes utan utgick från att det mest var ”standard” för svenska kungligheter och militärer. Efter att det kommit några frågor tog jag en närmare titt och det visade sig vara mycket intressantare än jag trott.

Karl Johan 2

Kronprins Karl (XIV) Johan.

De personer som syns på porträttet är avbildade med utmärkelser som har en koppling till det utkämpade slaget. Efter segern förlänade de segrande staterna militära ordensutmärkelser till varandras generaler och officerare. Då detta var det näst sista krig som Sverige deltog kan det ha varit ett av de sista tillfällena då det skedde i större skala för svenskarnas del.

Utöver sina svenska utmärkelser (Serafimerordens axelband och kraschan, Carl XIII:s ordens halstecken och bröstkors, svärdet för riddare av Svärdsordens stora kors 1 kl. samt på bröstet Svärdsordens, Nordstjärneordens och Vasaordens riddartecken) finns tre utländska ordnar som kronprinsen sannolikt mottog efter slaget. De härrör från tre av koalitionsstaterna som deltog: Ryssland, Österrike och Preussen.

  • Till vänster under Serafimerorden bär kronprinsen ryska Sankt Georgsordens kraschan 1. klass (motsvarande storkors). Orden instiftades 1769 av Katarina den stora som Rysslands högsta militära utmärkelse. Den återupplivades år 2000 och utdelas ännu.
  • Till höger om den syns österrikiska militära Maria Teresiaordens kraschan. Även den ett storkors, och även den instiftad av en kejsarinna nämligen Maria Teresia 1757.
  • Slutligen om halsen finner vid det legendariska preussiska Järnkorset, instiftat 1813 av Fredrik Vilhelm III just för detta krig. Storkorsgraden, som saknade kraschan, delades endast ut till ett litet fåtal och Karl Johan var den ende utlänningen. Denna utmärkelse, vars utseende är inspirerat av Tyska orden, kom sedan att återupptas flera gånger. Användandet av Nazityskland gjorde den ökänd.
Karl Johan 8

Karl Johans stab.

Karl Johan är inte ensam på porträttet. Bakom honom syns en grupp officerare till häst. De är inte anonyma statister utan kronprinsens närmaste män under slaget. Eftersom de är placerade i rangordning och med de grader, uniformer och utmärkelser de hade vid tillfället var det inte svårt att lista ut vilka de är.

Karl Johan 3

Peter van Suchtelen.

Längst till vänster hittar vi greve Peter van Suchtelen (1751–1836). Han hade fört befälet över artilleriet under belägringen av den svenska fästningen Sveaborg, men blev trots det en omtyckt ambassadör för Ryssland i Sverige och uppehöll sig vid Karl Johans högkvarter under slaget. Han bär här Serafimerorden, vilken han egentligen tilldelades månaderna efter slaget, Malteserordens halstecken (den ryska kejsaren var ordens stormästare en kort tid i början av 1800-talet), Vladimirordens kraschan, samt Georgsordens riddartecken och ytterligare en medalj.

Karl Johan 5

Från höger: Curt von Stedingk, Carl Johan Adlercreutz och Gustaf Löwenhielm.

 

Därefter kommer tre svenska generaler som avbildats endast med sina finaste svenska utmärkelser. Det var tydligen inte viktigt att måla deras utländska ordnar trots att de fick flera efter slaget.

Längst till vänster syns den svenske fältmarskalken Curt von Stedingk (1746–1837) som var Karl Johans andreman och förde befälet över de svenska styrkorna vid Leipzig. Han bär Serafimerorden samt halstecken och svärd för riddare med stora korset av Svärdsorden. Den sistnämnda hade han fått av Gustav III som själv instiftade värdigheten.

Sedan ser vi generalen Carl Johan Adlercreutz (1757–1815) som var kronprinsens stabschef. Här avbildad med samma utmärkelser som Stedingk. Efter honom kommer generaladjutant Gustaf Löwenhielm med Svärdsordens stora kors samt halstecken för riddare med stora korset av 2. klass som han tilldelades senare under detta krig.

Karl Johan 7

Från höger: Magnus Brahe och Gustaf Stanislaus von Engeström (?).

Till höger om generalerna kommer två ryttmästare (idag skulle vi säga kaptener). Det hade nog inte tagits med om det inte varit för att en av dem varit mottagaren av porträttet Magnus Brahe. Under slagets sista dag den 19 oktober 1813 mottog han guldmedaljen För tapperhet i fält som här syns längst till höger. Bredvid hänger Svärdsordens riddartecken som han förlänades den 27 december samma år. Om halsen anar man preussiska orden Pour le Mérite som vid denna tid var en militär utmärkelse. Han fick den 12 december 1813.

Ryttmästaren längst till vänster är inte alldeles lätt att identifiera, men eftersom man även på honom skymtar Pour le Mérite går det att gissa. En sökning förde mig till www.pourlemerite.org där det anges att en Gustaf Stanislaus von Engeström erhöll orden samma dag som Magnus Brahe. Det visade sig att denne mycket riktigt deltog i slaget vid Leipzig och då innehade graden ryttmästare. Jag vågar gissa att det är honom vi ser.

Porträttet som jag först tyckt var snyggt men ointressant visade sig innehålla mycket historia! Man ska verkligen inte underskatta utmärkelsers roll när det kommer till att identifiera och tolka porträtt av det här slaget. Alldeles säkert finns det hemligheter gömda i målningar av olika slag som han spåras med lite kunskap om ordnar och medaljer.

Lämna en kommentar

Filed under Ordnar, Personer

Fredrik Wersäll ny riksmarskalk

riksmarskalk_big2

Riksmarskalksämbetets vapen. Bild: Riksarkivet.

Idag meddelades att hovrättspresidenten vid Svea hovrätt Fredrik Wersäll kommer att ersätta Svante Lindqvist som riksmarskalk den 1 september 2018. Han blir därmed kungens närmaste rådgivare och chef för hovstaterna.

– Jag är mycket hedrad över uppdraget. Riksmarskalken har en central funktion vid Hovet och därigenom också en central roll att spela för att bistå statschefen i dennes viktiga uppgifter som företrädare för Sverige.

Wersäll har tidigare varit både riksåklagare och justitieråd och inledde sin bana vid hovet 2016 som kabinettskammarherre. Som riksmarskalk blir det hans uppgift att föredra ärenden som rör kungliga utmärkelser för kungen. T. ex. gällande tillstånd för privata sammanslutningar att förse sina medaljer med kunglig krona, eller vilka som ska tilldelas H. M. Konungens medalj. Själv fick Wersäll ta emot medaljen av 12:e storleken i guld med kedja 2013 ”för betydelsefulla insatser inom det svenska rättssystemet”.

Dessa ärenden bereds inom Kungl. Maj:ts Orden som är hovets (och Sveriges) expertorgan när det kommer till ordnar och medaljer. Där har Wersäll suttit som medlem av ordenskapitlet sedan 2015 i likhet med flera hovrättspresidenter tidigare. Han lär sitta kvar även framöver i egenskap av riksmarskalk.

Svante Lindqvist avrundar därmed sina elva år på ämbetet och ska nu återuppta sin forskning inom vetenskapshistoria.

1 kommentar

Filed under Personer

Medaljmiddag i Eskilstuna

Eskilstuna kommuns medalj 2

Eskilstuna kommuns förtjänstmedalj.

Igår var det medaljmiddag på stadshuset i Eskilstuna. Kommunfullmäktiges ordförande överlämnade kommunens egen förtjänstmedalj För gagnerik gärning till sex mottagare, samtliga från Torshälla som i år firar 700 år. En medaljdelegation, bestående av kommunfullmäktiges och kommunstyrelsens presidier, beslutar varje år om utdelning av medaljen till personer som:

genom minnesvärda insatser hedrat kommunen, osjälviskt verkat för dess bästa eller eljest av särskilda skäl anses förtjänta av denna utmärkelse.

Den nuvarande medaljen instiftades 1971 som en fortsättning på den medalj som delats ut av Eskilstuna stad sedan 1951.

Eskilstuna kommuns medalj

Den äldre medalje.

Den äldre medaljen var formgiven av skulptören Axel Wallenberg och har en ovanlig form. Den visar två figurer som symboliserar stadens handel och industri. Den ene sittande med merkuriestav och lagerkvist, den andre stående med slägga och mejsel. Högst upp syns en hammare med ett städ som syftar på kommunvapnet och som döljer den ofta så tråkiga ringen. En stilig detalj.

Efter sammanslagningen 1971 fortsatte man använda medaljen. I början av 2000-talet tog medaljen dessvärre slut hos Sporrongs där den präglats sedan 50-talet och man fick ta fram en ny. I den nya medaljen finns kommunvapnet med bl. a. Klosters kyrka och ett antal andra bilder som jag inte lyckas urskilja. Det tidigare röd-vit-blå bandet, som är kommunvapnets färger, byttes samtidigt ut mot ett blå-gult.

2 kommentarer

Filed under Kommunmedaljer

Grattis Finland 100 år!

SVR-SR_miehet

Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden.

Idag firar våra vänner i Finland 100 år av självständighet. Som vanligt på självständighetsdagen den 6 december får en stort antal dem ta emot värdigheter inom Frihetskorsets orden, Finlands Vita Ros’ orden samt Lejonorden ”till vedermäle för framstående såväl civila som militära förtjänster för fosterlandet”. Att det är 100-årsdag innebär ingen särskild ökning av förläningar. Man håller sig runt 3 800 utdelade utmärkelsetecken.

SL-RI-R_kotelot

Lejonordens riddartecken med olympiskt spänne.

Finlands rika flora av ordnar och medaljer innehåller många intressanta varianter. Bland dem kan nämnas de riddartecken av Lejonorden som förlänats med spänne åt dem som vunnit en olympisk eller paralympisk medalj. Spännet har formen av de olympiska ringarna, i guld för riddare av 1. klass och i silver för riddare. Denna utmärkelse instiftades vid Finlands 50-årsdag 1967 och tillföll 61 idrottare varav några vunnit sina OS-medaljer i Stockholm 1912. Idag tillfaller den 28.

SVR-SL100-historia_kansi_ImageHandler.ashx

Ordenshistoria.

Den 14 december publiceras Antti Matikkalas bok om Vita Ros’ orden och Lejonordens historia. Perfekt julklapp den den finskspråkige! Ordnarnas historia förklarar vilken roll de har spelat och varför det finska ordensväsendet är så uppskattat än idag. En sammanfattning av Jussi Nuorteva kan läsas på svenska här.

Den omfattande ordenshandbok, med anvisningar om när och hur utmärkelsetecken ska bäras, som kom ut för precis ett år sedan, lanseras nu i en reviderad andra upplaga. Den har utökats med bland annat instruktioner för militära och civila uniformer. Denna intressanta läsning hittas på finska, svenska och engelska här.

Finlands mångfacetterade faleristik kommer jag att återkomma till många gånger. Den har spelat en stor roll i ett mödosamt och framgångsrikt samhällsbygge. Istället för att författa en egen hälsning till våra kära vänner på andra sidan Östersjön citerar jag kungens telegram till president Niinistö:

På 100-årsdagen av Republiken Finlands självständighetsförklaring sänder jag Eder, herr President, mina och det svenska folkets hjärtligaste lyckönskningar.

Våra länder förenas av Östersjön. Mellan våra folk finns en stark samhörighet, skapad ur en lång historisk gemenskap och genom personliga band.

Det är min förhoppning att denna gemenskap skall bestå och fördjupas.

När Ni i dag firar det självständiga Finlands 100-årsdag vill jag samtidigt sända mina varmaste välgångsönskningar till Finlands folk.

Grattis Finland!

Lämna en kommentar

Filed under Ordnar

När ordnarna nästan återinfördes

Vasaror

Kungl. Vasaorden.

Liberalernas motion om att återinföra möjligheten att dela ut ordnar till svenska medborgare har gett nytt liv i en segdragen fråga. Finns det överhuvudtaget en chans att en sådan motion kan gå igenom? Nej, menar motståndarna som anser att ordnar är otidsenliga och att inget sådant förslag kan samla en majoritet i riksdagen, även om det så bara handlar om att utreda saken.

Envisa rykten gör dock gällande att det varit nära. Jag gick igenom riksdagens handlingar för att se om ett återinfört ordensväsende någonsin samlat något större stöd. Det visade sig att det låg en hel del i ryktena. Här är historien om när ordnarna nästan återinfördes.

Först lite bakgrund. Riksdagen beslutade 1973 att utdelningen av ordnar till svenska medborgare skulle upphöra efter att systemet länge varit impopulärt. För många ordnar delades ut, och de flesta utifrån faktorer som lönegrad och tjänsteår i staten. De flesta kunde räkna ut vilken grad de skulle få och när, vilket förtog utmärkelsens värde. 1969 bad riksdagen regeringen att utreda ordensväsendets avskaffande.

Regeringen frågade personalorganisationerna (LO, TCO och SACO) huruvida de tyckte att ordnar var en god personalpolitik från statens sida. Svaret blev ett samstämmigt ”nej”. Därmed drog regeringen slutsatsen att ordensutmärkelser till svenska medborgare helt borde upphöra, trots att flera remissinstanser (däribland SACO) ställt sig positiva till ordnar för samhällsförtjänster. Det var inget som regeringen utredde närmre.

Ordenskanslersämbetet förstod vartåt det barkade och tog på eget initiativ fram ett förslag om hur ett reformerat ordensväsende kunde se ut. Ordensförläningarna skulle enligt förslaget bli färre och ha till syfte att:

hedra sådana medborgerliga insatser som sträcker sig utöver tjänstens, befattningens, yrkets eller verksamhetens i och för sig plikttrogna och samvetsgranna handhavande. Utmärkelsen bör avse antingen en speciell gärning av stor nytta för nationen, samhället eller mänskligheten eller ett alldeles ovanligt mått av duglighet och initiativkraft i fullgörandet av långvarig verksamhet av krävande art.

Det var dock försent. Endast moderaterna argumenterade för kompromissförslaget. Övriga partier var ointresserade. Omröstningen i riksdagen utföll med 243 röster för ett avskaffande. Endast 51 röstade emot. Med utgången av 1974 upphörde utdelandet av de statliga ordnarna till svenskar.

Med åren började fler och fler tvivla på riktigheten i beslutet. Inga andra länder hade hängt på idén att sluta belöna de egna medborgarna med ordnar. Tvärtom instiftades nya ordnar runt om i världen som aldrig förr. De officiella utmärkelser Sverige hade kvar i form av kungens och regeringens medaljer kunde inte fylla det tomrum som uppstått. Många såg behov av en översyn.

1987 blev ”rekordmotionären” Marianne Karlsson (C) den första riksdagsledamoten att motionera om ett återinfört reformerat ordensväsende. Även om motionen stannade i konstitutionsutskottet (KU) där den bara fick stöd av moderater så hade frågan återigen hamnat på dagordningen.

Efter sitt tillträde 1991 började regeringen Bildt på allvar undersöka förutsättningarna för att införa ett reformerat ordensväsende. Försvarsminister Anders Björck (M) var drivande. I KU-ordföranden Thage G. Peterson (S) fann han en oväntad bundsförvant. Det visade sig att socialdemokraterna visserligen skulle rösta emot av princip, men om de borgerliga skulle få majoritet så skulle de inte sätta käppar i hjulen.

1992 lämnade Birger Hagård (M) in en motion om att ett reformerat ordensväsende borde utredas. Eftersom den hade stöd i regeringen var det skarpt läge och KU beredde frågan på allvar. Moderaterna stödde förslaget och det gjorde även Kristdemokraterna och Ny Demokrati. Oväntat nog lyckades man få med Folkpartiet på båten. Man behövde bara övertyga Centerpartiet så var saken i hamn.

Där gick man bet. Centern var mot och motionen röstades ned i utskottet med åtta röster mot sju, och i kammaren med 168 röster mot 139. Utskottsmajoriteten formulerade emellertid sitt beslut så att det antydde en öppning för framtiden:

Enligt utskottets mening har de argument som låg till grund för reformen fortfarande viss tyngd. En översyn av det offentliga belöningssystemet bör mot denna bakgrund avvaktas intill dess det tydligare visats att ett mer utvecklat belönings­system skulle kunna fylla sin uppgift.

Trots denna öppning lyckades man inte bredda stödet. Ett nytt försök 1993 gav samma resultat. Sedan blev det val och maktskifte på nytt.

Nya motioner lämnades in 1994 och M, FP samt KD stod fast vid sitt stöd. Motionerna avslogs nu i utskottet med elva röster mot sex, och i kammaren med 199 röster mot 98. Formuleringen att en utredning borde avvaktas behölls dock. 1997 gjordes ett sista försök under mandatperioden. Den röstades ned i kammaren utan att någon brydde sig om att begära rösträkning.

Efter valet 1998 gav FP upp sitt stöd och motståndet hårdnade. M och KD fortsatte att motionera men utskottet ville inte längre tala om att avvakta utan började nu kategoriskt avvisa motionerna. Man hänvisade dels till 1973 års beslut, men också till den grundliga beredningen 1991.

I februari ska konstitutionsutskottet behandla Liberalernas motion. Finns det en chans att den går igenom? Sannolikt inte, men även om den går samma öde till mötes som de tidigare motionerna så är det inte så hopplöst fall som förslagets belackare vill göra det till. 1991 saknades bara 29 röster.

4 kommentarer

Filed under Ordnar

På auktion: bägare med tapperhetsmedalj

Supkalk 2

Medaljbägaren.

Linköpings Mynt & Antikhandel har en ståtlig pjäs ute till försäljning på Tradera – en bägare med medaljen För tapperhet till sjöss i silver infogad i foten (!). Vem som infogat medaljen i ”supkalken” och när vet jag inte, men det rör sig om en mycket gammal och prestigefull utmärkelse.

Gustav III instiftade medaljen 1789 ”till Heder och Uppmuntran” för underofficerare och sjömän i arméns flotta som utmärkt sig under det pågående kriget mot Ryssland. För arméns soldater fanns motsvarande För tapperhet i fält. Dessa medaljer var de första som var ämnade för och i högre utsträckning utdelades till ”vanligt folk”. Flera tusen kom att delas ut under de kommande krigsåren.

1791 bestämde kungen att medaljerna skulle återbördas efter mottagaren död så att de kunde delas ut igen. Under krigsåren rådde närmast konstant medaljbrist. Denna bestämmelse var i kraft ända till 1982 då en slutligen upphävde. Det var dock inte ovanligt att den belönades familj sa att den var förkommen och betalade en liten avgift för att kunna behålla medaljen.

Supkalk 1

För tapperhet till siös.

Gustav III:s porträtt pryder medaljens åtsida, och frånsidan av en lagerkrans belagd med sex antika båtstävar med ramm (en romersk skeppskrona). Detta utseende hade medaljen fram till 1806 då Gustav IV Adolf bytte ut sin fars bild mot sitt eget monogram.

Den siste att tilldelad För tapperhet till sjöss var löjtnanten, sedermera amiralen Gustaf Dyrssen, 1885. I teorin finns medaljen fortfarande kvar och kan delas ut igen om Sverige skulle hamna i krig.

Auktionen på Tradera finns här.

Lämna en kommentar

Filed under Belöningsmedaljer

Kan man återkalla en orden?

Photos-Prince-Harry-Uniform

Nordstjärneordens kommendörstecken.

I tisdags skrev Dagens Nyheter om en kulturprofil som anklagas för sexuella trakasserier och övergrepp. I texten framgick att han utnämnts till riddare av 1 kl. av Nordstjärneorden och mottagit ordenstecknet från kulturminister Alice Bah Kuhnke. Sedan 1975 utdelas orden endast till utländska medborgare och alltid på regeringens förslag.

Igår satt en ångerfull kulturminister i tv-soffan hos Malou von Sivers och lovade att undersöka om ”medaljen” kan dras tillbaka. Det kan den. Sedan ordnarna instiftades 1748 har det funnits regler från att frånta någon sin orden om vederbörande visat sig ovärdig. De gällande ordensstadgarna föreskriver:

5 § Ordenskapitlet äger förklara innehavaren av orden densamma förlustig.

Ordenskapitlet består av kungen och sex ledamöter. Att det beslutar att frånta någon en orden är ovanligt, men det har förekommit. Vanligtvis efter att personen blivit dömd för brott. Ett exempel är Stig Wennerström som 1964 fråntogs både Svärdsorden och Vasaorden sedan han dömts för grovt spioneri.

Förr i världen fanns det till och med en lagstadgad procedur för återkallandet. En numera upphävd paragraf i Rättegångsbalken angav:

19:12 Varder riddare dömd för sådana nesliga brott, att fråga om hans ordens fråntagande kan uppstå, bör domstolen genast efter utslagets utfärdande om brottets beskaffenhet underrätta justitiekanslersämbetet, som sedan äger att iaktta vad K. M:t detsamma härom särskilt föreskrivit; skolande med verkställandet av den brottsliges bestraffning uppehållas, tills dess ordenskapitlet yttrande blivit meddelat och genom justitiekanslersämbetet varder vederbörande kungjort.

Ordnar skiljer sig på detta sätt från medaljer vilka är en gåva till den som tar emot den och sällan har bestämmelser om att kräva dem tillbaka. Ordenstecken ska däremot återlämnas vid mottagarens död och kan alltså återkallas tidigare om det finns skäl för det.

Krafter inom Svenska Akademin ska ha verkat i flera år för att den aktuelle kulturprofilen skulle få en utmärkelse, bland annat genom att föreslå honom för regeringsmedaljen Illis quorum meruere labores. Eftersom han är utländsk medborgare var han dock, till skillnad från svenskar, behörig att få den finare Nordstjärneorden.

Nu får vi se hur länge han får behålla den.

UPPDATERING 2017-11-24

I en intervju i Aftonbladet under torsdagen sade kulturministern:

– Det första jag gjorde i går var att jag gav mitt departement i uppgift att undersöka om det är möjligt att dra tillbaka denna typ av pris och hur man i så fall gör.
– Det som framkommit så här långt är att det kommer vara svårt och det verkar inte heller ha gjorts tidigare, säger hon.
Vad är det som är så svårt?
– Regelverket är uppbyggt på det sättet.

2 kommentarer

Filed under Ordnar

Bröllopsdagspresenten: ett storkors

HM_The_Queen_and_Prince_Philip

Elizabeth II och prins Philip 2012.

Det kan vara knepigt att hitta en bra bröllopsdagspresent. Särskilt om det är till någon som ”har allt”. I går när drottning Elizabeth och prins Philip firade 70 år som äkta makar fick prinsen den perfekta gåvan av sin hustru: Victoriaordens storkors.

Någon kanske undrar varför han efter 70 år inte redan innehar samtliga brittiska utmärkelser. Svaret är att Storbritannien skiljer sig från andra monarkier på så vis att ordnarnas högsta grader inte med automatik tillfaller kungahusets medlemmar. Även om prins Philip har de allra flesta.

Det är upp till drottningen att besluta när någon får en orden. Hertiginnan Kate har t. ex. ännu inte någon, och prins Harry blev kommendör av Victoriaorden så sent som 2015 (tack Olle för rättelsen!). Det är inget negativt. Den dag en orden väl förlänas betyder den så mycket mer än man fått ta emot den som barn, vilket är fallet i andra europeiska kungahus.

Mountbatten

Louis Mountbatten, den senaste britten med fyra inhemska kraschaner.

Victoriaorden instiftades 1896 av drottning Victoria och utdelas i fem grader till dem som varit i monarkens personliga tjänst. Någon med värdig mottagare av ordens högsta grad än maken som sått vid hennes sida har drottning Elizabeth knappast kunnat hitta. Att som prins Philip vara berättigad till att bära fyra brittiska kraschaner på bröstet är en ära som ingen brittisk medborgare haft sedan prinsens morbror lord Louis Mountbatten (1900-1979) och han var vicekung av Indien (!).

De tre prinsen redan innehar är: Strumpebandsorden, Tistelorden och Imperieorden.

6 kommentarer

Filed under Ordnar

Rikard Wolff 1958-2017

Wolff

Rikard Wolff tar emot Litteris et Artibus 2011. Foto: David Sica/Stella Pictures

Skådespelaren och sångaren Rikard Wolff har gått bort och lämnat många med saknad. För sina framstående konstnärliga insatser som skådespelare tilldelades han medaljen Litteris et Artibus av kung Carl Gustaf 2011. Medaljen instiftades 1853 av kronprins Karl (XV) och utdelas idag för framstående konstnärliga insatser inom främst musik, scenisk framställning och litteratur.

En dag 2013 när Wolff var och handlade på Konsum blev han uppringd och ombedd att läsa sin e-post. Efter att ha sprungit hem kunde han läsa att han utnämnts till riddare av franska Hederslegionen. Den franske ambassadören skrev i ett pressmeddelande:

Genom denna utmärkelse vill franska myndigheter hedra Rikard Wolffs rika och mångsidiga artisteri. Genom åren har han, inte minst, på sitt unika vis tolkat franska artister som Piaf, Barbara och Brel på scener som Dramaten, Operan och Kulturhuset och på turnéer i landet.

Rikard Wolff föll i tårar vid beskedet. Han mottog riddartecknet vid en ceremoni vid franska ambassaden omgiven och hyllad av sina vänner.

Wolff 2

Rikard Wolff 1958-2017. Foto: Aftonbladet.

Lämna en kommentar

Filed under Personer

Ordensheraldik i fokus i Köpenhamn

Prins Joachim

Prins Joachim öppnar kollokviet. Foto: Societas Heraldica Scandinavica

Igår öppnade prins Joachim det 20:e internationella heraldiska kollokviet i Christian VIII:s palats i Köpenhamn. Ett kollokvium är en mindre konferens eller ett större offentligt seminarium. Ämnet denna gång var de stora riddarordnarnas bruk av vapensköldar. De första ordnarna var just sammanslutningar av riddare som ofta hade sina vapensköldar i ordens kapell.

Denna tradition togs upp av de senare kungliga ordnarna och lever kvar i ett fåtal länder, däribland Danmark och Sverige, där nya riddare får sina vapen uppmålade. I Sverige hängs Serafimerridarnas vapen upp i Riddarholmskyrkan efter deras död, vilket uppmärksammades nyligen när Thailands kung Bhumibols vapen fördes dit. I Danmark får riddarna av Elefantorden och storkorsen av Dannebrogorden sina vapen uppsatta i Frederiksborgs slottskyrka redan under deras levnad. Prins Joachim är ordenskansler för dessa ordnar.

Ett tjugotal föreläsare från olika länder ska berätta om europeiska ordnars heraldiska traditioner, t. ex. brittiska Strumpebandsorden eller Malteserorden. Kollokviet anordnas av Internationella Heraldikakademien (AIH) tillsammans med Heraldiska Sällskapet i Danmark och det nordiska Heraldiska Sällskapet (Societas Heraldica Scandinavica).

Kollokviets webbplats: www.heraldik.org/aih2017

 

Lämna en kommentar

Filed under Heraldik