Rikspolisstyrelsens medaljer

Polismyndigheten håller på att upphandla sina nya medaljer för rådiga medborgare och förtjänta polismän. Dessa ersätter medaljerna som Rikspolisstyrelsen och de tidigare polismyndigheterna delat ut.

Rikspolisstyrelsens medaljer var två: I fredens tjänst och För förtjänstfulla insatser. Dessa hade egentligen kunnat tas över av den nya Polismyndigheten men man valde att börja på ny kula. Här beskrivs dessa två medaljer översiktligt.

I fredens tjänst

Medaljen I fredens tjänst instiftades år 2000 i samband med att den nybildade Polisens utlandsstyrka tog över ansvaret för poliser i internationella fredsbevarande insatser från Försvarsmakten. Den nyinstiftade medaljen skulle delas ut i silver på beslut av rikskriminalchefen till den som fullgjort 30 dagars utlandskommendering i styrkan. När medaljen upphörde 2017 hade den delats ut 1 367 gånger.

I fredens tjänst 2

Medaljen I fredens tjänst.

Guldmedaljen kunde delas ut på beslut av rikspolischefen för visat utomordentligt personligt mod, upprepat stort mod, för förtjänstfull ledning av personal under svåra förhållanden eller vid dödsfall i tjänsten. Enligt uppgifter var den främst avsedd för poliser som dödats eller tagits som gisslan i tjänsten. Den blev aldrig utdelad.

I fredens tjänst

Medaljen är oval (24,2 x 32,7 mm) med åtsidan prydd av en konvex jordglob och polisemblemet. Frånsidan bär texten I fredens tjänst inom en eklövskrans. Medaljens band är blått och 35 mm brett med två vita streck (3 mm) omgivna av två gula streck (2 mm). Den som tilldelats silvermedaljen flera gånger fäster en siffra av silver på släpspännet som markerar antalet. Hade någon tilldelats guldmedaljen hade denne fått pryda bandet med ett eklöv av guld.

I fredens tjänst ersätts av medaljen För internationella insatser i brons.

För förtjänstfulla insatser

Medaljen För förtjänstfulla insatser instiftades 2007 för ett par polismän som utmärkt sig i samband med flodvågskatastrofen i Sydostasien tre år tidigare, men som tekniskt sett inte ingått i utlandsstyrkan och därför inte kunnat tilldelas I fredens tjänst.

För förtjänstfulla insatser

Den nya medaljen skulle endast utdelas i särskilda fall till den som på uppdrag av Rikspolisstyrelsen:

  • på ett förtjänstfullt sätt har fullgjort annan tjänstgöring utomlands i rikets tjänst,
  • på ett förtjänstfullt sätt har fullgjort annan särskild arbetsuppgift.

De första mottagarna var presstalesman Ulf Palm och kriminaltekniker Gunnar Enghamre. Därefter dröjde det till 2011 då Anders Danielsson tilldelades medaljen efter sitt arbete som rådgivare till polisen i Kenya. Dessa tre är de enda som tilldelats medaljen. Ett par tidningsartiklar beskriver dock ytterligare en utdelning av 18 medaljer i november 2007. Polismyndigheten har dock inte kunnat bekräfta att det är För förtjänstfulla insatser det rör sig om.

Guldmedaljen hade samma kriterier som I fredens tjänst av samma valör och har i likhet med denna aldrig delats ut.

Medaljen skiljde sig från i I fredens tjänst på så vis att bandets vita ränder bytts mot purpurröda. Bandet skulle dessutom förses med ett tilläggstecken för det uppdrag den utdelats för. För flodvågskatastrofen var tilläggstecknet en elefant. I övrigt var medaljen identisk med I fredens tjänst.

Denna medalj ersätts av en ny med samma inskription.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Belöningsmedaljer

Silverkorset För berömvärd fostrargärning

SIlverkorset.jpg

Kungliga Patriotiska Sällskapets silverkors.

Inom faleristiken är det alltid roligt att stöta på utmärkelsetecken som inte är av den typiska runda varianten. Dessa var vanligare under 1700- och 1800-talen och få har fortsatt att delas ut ända till våra dagar. Ett undantag är Kungliga Patriotiska Sällskapets silverkors som delades ut 1830-1859, och sedan återupptogs 1949.

Sällskapet har under mycket lång tid delat ut medaljer och andra hedersbelöningar som uppmuntran för samhällsnyttiga bidrag. 1830 fick man för sig att det inte var passande att dela ut medaljer till kvinnor och instiftade då Patriotiska Sällskapets belöningspenning för qvinspersoner, mer känt som Silverkorset. Vitterhetsakademien fastställde utseendet:

Ett kors med deröfver flätad eklöfskrans. Inskrift:
Å ena sidan: AF K. PATRIOTISKA SÄLLSKAPET.
Å andra sidan: TILL (rum lemnadt för namnets gravering) FÖR (rum likaledes lämnat för insättande af gåfvans anledning).

”Gåvans anledning” varierade; vanligen var den För långvarig trogen tjänst, men även För barnaundervisning eller För odlingsflit förekom. Vid denna tid var silverkorset alltså inte en utmärkelse för ett specifikt ändamål utan varierades på samma sätt som männens medaljer. Korset var av silver men kunde vid särskilda tillfällen utdelas förgyllt. Det bars på bröstet i sällskapets gula och gröna band. Uppdelningen medalj för män och kors för kvinnor höll inte längre än till 1859. Därefter fick kvinnor återigen medalj och silverkorset föll i glömska.

1949 ville Nederluleås barnavårdsnämnd ge något fint till Alvina Ahlström i Avlik som, trots att hon var ogift och hade en gård att sköta, uppfostrat fyra fosterbarn. De ansökte hos Patriotiska Sällskapet om en medalj, men ingen fanns som stämde in på hennes goda gärningar. Då sällskapet ville låte henne gå obelönad så återupptog man utdelandet av silverkorset. I kedja och försett med inskriptionen För barns vård och uppfostran överlämnades det till Alvina Ahlström.

Tio år senare delades silverkors ut igen. Denna gång med med inskriptionen För berömvärd fostrargärning (som därefter blev den rådande) till renskötaren Maria Sarri i Nikkaluokta. Hon hade fött och uppfostrat inte mindre än femton barn och mottog silverkorset på sin 60-årsdag. 1961 fick Maria Lagerquist i Rosersberg det tredje korset, och samma år fick 92-åriga Ida Olsson i Karlskrona, som blivit änka kort efter att hon fött sitt femtonde barn, motta det fjärde. 75-åriga Ragnhild Paulsson i Karlskrona, som mottog det femte korset 1965, hade blivit änka medan hennes elfte barn ännu inte fötts.

I samband med att svenska Sofiaförsamlingen i Paris firade 350-årsjubileum 1976 överlämnade ärkebiskop Olof Sundby två silverkors i kedja till systrarna Ingrid och Magdalena Leijonmark som sedan 1949 arbetat karitativt i stadens mest utsatta områden. Samma år belönades ytterligare en fostrargärning, nämligen Märta Aspehult som fostrat 20 barn (!). 1986 delades ytterligare två kors ut varav ett till 70-åriga Gunhild Thomée. Gemensamt för de nio mottagarna under 1900-talet var att de under svåra förhållanden hjälpt många barn växa upp till ansvarstagande vuxna.

Staffan Hörnberg

Staffan Hörnberg mottog silverkors 2008.

Lite märkligt är det därför att silverkorset 2008 kom att tilldelas rektorn vid Lundsbergs skola Staffan Hörnberg. Motiveringen var att han ”utvecklat skolan och kombinerat spännande visioner till en ny helhetssyn på en modern internatskola”. Onekligen ett brott mot silverkorsets tradition. Året därpå gick det till stiftelsen Stiftelsen Abrahams Barns grundare Dorothea Rosenblad för ”värdefulla insatser syftande till att underlätta integrationen av invandrarbarn i Sverige”.

För berömvärd fostrargärning

Medaljen För betydande fostrargärning.

Patriotiska Sällskapet tycks ha insett utmärkelsen var på väg åt ett nytt håll och 2010 instiftades den separata medaljen För betydande fostrargärning. Egentligen är det inte en medalj utan ett tecken i form av sällskapets emblem som har en passande symbolik i en ängel som blåser liv i en eld. Fostrargärningsmedaljen har kallats uppfostrans och skolans motsvarighet till sällskapets näringslivsmedalj och har delats ut för insatser på detta område. Bland mottagarna hör Magnus Härenstam för hans pedagogiska arbete, inte minst med ”Fem myror är fler än fyra elefanter”.

Silverkorset är således inte avskaffat och kan enligt sällskapets reglemente fortfarande utdelas för ”särskilt berömvärd fostrargärning”. Utdelningen 2009 var dock den senaste och det vore tråkigt om det blev den sista. Det sker oräkneliga individuella insatser för barn och unga inom skola, omsorg och andra områden. Dessa borde belönas med en särskild utmärkelse. Det vackra silverkorset borde vara självklart för detta ändamål.

Lämna en kommentar

Filed under Tecken

Faleristisk konferens i Tallinn

konferens

Idag inleds den XI:e konferensen för europeiska faleristiska föreningar (XI Conference of European Phaleristic Societies) i Tallinn. Det är Tallinns ordensmuseum som står värd och över hundra representanter från 17 olika länder deltar. Sverige representeras av Kungl. Maj:ts orden. Ytterligare 15 museer och 11 föreningar finns på plats för att umgås och förkovra sig i ordens- och medaljvetenskapen.

I programmet ingår fem föredrag i faleristiska ämnen. För den som inte är på plats är det så bra ordnat att museet live-sänder föredragen på sin Facebook-sida. Det går till och med att ställa frågor i kommentarsfältet. Konferensdeltagarna kommer sedan att besöka krigsmuseet, domkyrkan och Kadriorgs slott. Därefter följer en galamiddag på sjöfartsmuseet. Foton kommer att läggas ut på Instagram.

Serien med faleristiska konferenser inleddes 2005 av Ordenshistorisk Selskab i Danmark. Sedan 2009 hålls dessa årligen i någon europeisk stad. Konferenserna har hållits i:

  1. Köpenhamn, Danmark (2005)
  2. Bryssel, Belgien (2006)
  3. Genève, Schweiz (2009)
  4. Lissabon, Portugal (2010)
  5. Köpenhamn, Danmark (2011)
  6. Bryssel, Belgion (2012)
  7. Zeist, Nederländerna (2013)
  8. Paris, Frankrike (2014)
  9. London, Storbritannien (2015)
  10. Dreseden, Tyskland (2016)
  11. Tallinn, Estland (2017)

1 kommentar

Filed under Faleristik

Carl Henrik Martling 1925-2017

UB022183

Carl Henrik Martling 1963. Foto: Digitalt Museum

Förre överhovpredikanten Carl Henrik Martling har gått bort vid en ålder av 92 år. Den 4 december 1974 utnämndes han till ledamot av andliga ståndet av Nordstjärneorden. Detta var det sista tillfället då ordnar delades ut till svenska medborgare. Det var Gustaf III som 1783 gjorde det möjligt för präster att ta emot Nordstjärneorden genom att inrätta det andliga ståndet och inrätta graden ”ledamot” (eftersom präster inte ansågs kunna kallas ”riddare”).

Martling var en beläst och stridbar präst inom högkyrkligheten. Hans motstånd mot prästvigning av kvinnor ledde till att han aldrig utnämndes till biskop, men han fick andra höga poster som direktor för Lekmannaskolan och senare kyrkosekreterare. 1988 utnämndes han till överhovpredikant av kung Carl Gustaf och blev därigenom räknad som ”biskops vederlike”. Detta är även titeln på hans memoarer.

Lars-Göran Lönnermark in 2013

Överhovpredikantens kors.

Sedan 1805 är de svenska biskoparnas ämbetstecken ett pektoralkors av guld som de bär i kedja. Under Martlings tid tillkom ett liknande ämbetstecken för överhovpredikanten. Det ritades av konstnären Bengt Olof Kälde och utfördes av silversmeden Olof Sundqvist. Utsmyckningen baserades på Hovkonsistoriets vapen och formen på ordensbiskopens kors.

dav

Ordensbiskopens mitra och kåpa.

Ordensbiskopen, en av Serafimerordens ämbeten, inrättades samtidigt som det andliga ståndet 1783. Överhovpredikanten Carl Edvard Taube var den förste. Han skulle tillsammans med två kaplaner leda ordens gudstjänster. Ingen ny ordensbiskop vigdes efter 1883 och 1952 avskaffades ämbetet. Kaplanerna blev kvar till 1974. Antalet gudstjänster i anknytning till ordnarna hade då sedan länge upphört.

Carl Henrik Martling såg till att verka i ordensprästernas anda när han 1995 planerade tacksägelsegudstjänsten i samband med kronprinsessan Victorias myndighetsdag. Denna ägde rum före den tv-sända ceremonin i Rikssalen och leddes av ärkebiskop Gunnar Weman som dagen till ära iklätt sig ordensbiskopens skrud. Martling och Carl-Åke Söderberg som assisterade bar ordenskaplanernas dräkter. Ordensbiskopens mitra och kåpa är idag utställda i Ordenssalarna på Stockholms slott.

När Martling 1995 klev av som överhovpredikant lämnade hans sitt ämbetstecken vidare, men tilldelades ett likadant som gåva från kungen och drottningen. Året innan hade han tilldelats Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band.

Lämna en kommentar

Filed under Personer

För omsorgsfull renvård

Flaggor

Samernas flagga.

Vi är halvvägs igenom det samiska jubileumsåret som inleddes den 6 februari – hundra år efter det första samiska landsmötet i Trondheim 1917. Nästa vecka kommer detta uppmärksammas då Sametinget öppnar i Östersund, där det första landsmötet i Sverige hölls 1918. I samband med detta är det värt att lyfta fram regeringens samiska belöningsmedalj: För omsorgsfull renvård.

I Sverige har vi en gammal tradition av medaljer för mycket specifika ändamål. Denna medalj tillkom på initiativ av länsstyrelserna i Norrbotten och Västerbotten som föreslog en medalj ”offentligt erkännande av värdet för det allmänna av en omsorgsfull renvård”. Det som åsyftades var i praktiken samer för olika samhällsförtjänster, t. ex. de som tjänade som s. k. lappordningsmän. Medaljen instiftades av Oscar II 1897 och den 10 september delades den ut till åtta förtjänta samer.

Medaljen bär inskription på både svenska och samiska. Ursprungligen Puorre påtsoi suittemest, vilket vid Gustaf VI Adolfs trontillträde 1950 ändrades till Buorre reinuhimmest. På senare tid har även en sydsamisk inskription graverats in Väjkele reijnomännih. Medaljen är alltså unik på det sätt att den bär samma inskription på tre olika språk.

Vid instiftandet delades renskötselmedaljen ut i silver av 8:e storleken vilket skedde även 1919 och 1922. Totalt 12 silvermedaljer delades ut. Därefter dröjde det till 1944 innan medaljen delades ut igen och därefter har den präglats i guld av 5:e storleken. Guldmedaljen har delats ut 19 gånger, senast 2004. Nedan har jag sammanställt de jag kunnat finna av mottagarna.

Medaljen tillhör alltjämt regeringens fyra ”aktiva” belöningsmedaljer och sorterar under Kulturdepartementet. Vågar man hoppas på en utdelning under jubileumsåret?

Medalj i guld (5:e storleken)

  • 1944: Frans Persson, Gällivare sameby
  • 1945: Nils Nilsson Kuhmunen, Könkämö sameby
  • 1950: Lars Larsson Kråik, Handölsdalens sameby
  • 1957: Lars Anders Mattsson, Jeremias Kroik, Borgafjäll, Lars Johansson, Fättjaur, Thomas Fjellström, Saxnäs, och Mikael Nilsson, Borgafjäll
  • 1959: Olov M. Persson, Hotagens sameby, K. J. Persson, Umbyns sameby
  • 1965: Olof Tuuri, Talma sameby, Inger Anna Sevä, Vittangi sameby, Nils Petter Sjaggo, Luokta Mávas sameby
  • 1980: Anders Åhrén, Härbergsdalen
  • 1984: Per Idevuoma, Lanaavaara
  • 2004: Aina Jonsson, Rans sameby

Medaljen i silver (8:e storleken)

  • 1897: Mikael Nilsson Niia och sju andra
  • 1919: N. M. Fjällström och en annan
  • 1922: F. Grahn, Ammarfjäll, och S. Andersson från Bräskafors

Lämna en kommentar

Filed under Belöningsmedaljer

Drottning Silvia får bayersk förtjänstorden

Bayerns f

Drottningen med ordenstecknet.

Drottning Silvia fick i måndags ta emot bayerska Förtjänstorden av minsterpresident Horst Seehofer vid en ceremoni i München. Orden instiftades 1957 i en grad som belöning för insatser för Bayern och det bayerska folket. Den har endast en grad och antalet levande mottagare är begränsat till 2 000. I detta fall var det drottningens internationella sociala engagemang som föranledde utnämningen.

En annan mottagare var prinsessan Birgittas make Johann Georg av Hohenzollern som avled förra året.

Bayern 2

Bayerska förtjänstorden.

Lämna en kommentar

Filed under Ordnar

Ordenstecken och vapensköldar

För den som gillar ordnar och medaljer i kombination med heraldiska vapen rekommenderas Instagram-kontot @heraldikikubik där vackra bilder på det temat går att finna. Traditionen att kombinera ordnar och heraldik är lika gammal som det svenska ordensväsendet. I 1751 års ordensstatuter hette det att:

Hwar och en Riddare bör in til sin dösstund bära uppå sine kläder, samt bruke omkring sine wapn, thet heders tekn, som honom gifwit är; Giör han det ej, miste then wärdigheten at wara Riddare.

Principen är som följer: utmärkelser i kedja eller axelband placeras runt skölden så att själva ordenstecknet hänger rakt under. Utmärkelser i band om halsen hänger ned under sköldkanten i dubbelt band, och utmärkelser i band på bröstet hänger vid sidan av dessa i enkelt band. En kraschan, företrädesvis den finaste, kan sättas bakom skölden så att spetsarna syns.

Sköldens högra sida (sett från den som bär den, alltså betraktarens vänstra) är den finaste. Bärs två utmärkelser under skölden ska den finaste hänga till höger. Bärs tre ska den finaste hänga mitt under, den näst finaste till höger, och den näst näst finaste till vänster. Utanför dessa placeras ytterligare utmärkelser omväxlande till höger och vänster efter fallande rangordning. I detta avseende räknas utmärkelser om halsen som finare.

Ovan ses vapnet för Niclas Silfverschiöld komplett med hans svenska utmärkelser Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band, Vasaordens kommendörstecken,  samt de fem senaste kungliga minnestecknen. Han var även storofficer av luxemburgska Adolfs av Nassau civil- och militärförtjänstorden.

Bland de senaste bilderna finns även vapnen för f. v. överhovmästarinnan Alice Trolle-Wachtmeister, Malteserordens interimlöjtnant ​​Giacomo dalla Torre, samt Sveriges katolske biskop Anders Arborelius som var storprior för den svenska grenen av Heliga gravens orden 2007-2017 och i dagarna utnämnts till kardinal.

2 kommentarer

Filed under Heraldik

Malteserordens pass

Malteserordens pass

Malteserordens pass.

En artikel i The Sun pekar ut Suveräna Malteserordens pass som världens mest sällsynta. Malteserordens behörighet att utfärda pass härstammar från tiden då orden styrde Malta. Sedan Napoleon invaderade Malta 1798 har Malteserorden inte haft större territorium än sina båda fastigheter i Rom, men fortsatt att uppträda som en suverän entitet. Endast tre personer; stormästaren, storkommendören och storkanslern, ska inneha passet.

Artikeln har fått stor spridning och när den dök upp i Expressen delade jag den själv på Facebook. Uppgiften om antalet pass visade sig dock vara föråldrad. Orden har gått ut med en rättelse och berättat att bara under 2016 utfärdades 155 pass och cirka 500 är i cirkulation.

Uppgiften om de tre passen tycks härröra från boken Report from Practically Nowhere av den amerikanske journalisten John Sack. En skojfrisk skildring av hans besök i tretton mikronationer, däribland Malteserorden. Den skrevs dock 1959. Då hade orden 3 000 medlemmar, 33 storpriorat, underpriorat och nationella associationer, samt diplomatiska relationer med 25 länder. Idag har man över 12 000 medlemmar, 59 organisationer världen över, samt relationer med över hundra länder. Tre pass räcker inte längre.

Att en felaktig halvsekelgammal uppgift kan leda till tidningsartiklar i flera olika länder får tjäna som en påminnelse att vara lite källkritisk till uppgifter som rör riddarordnar. Kunskaperna om dem är inte så utbredd, och det material som finns tenderar att fokusera på deras långa historia snarare än om deras nuvarande organisation och verksamhet. Hatten av till Malteserorden som rättar när det blir fel.

 

Lämna en kommentar

Filed under Ordnar

Alice Trolle-Wachtmeister 1926-2017

Alice Trolle-Wachtmeister

Alice Trolle-Wachtmeister 1926-2017.

I nästan fyrtio år har hon funnits vid det svenska kungaparets sida vid såväl statsbesök som barnafödslar. Idag meddelades att grevinnan och f. v. överhovmästarinnan Alice Trolle-Wachtmeister somnat in vid en ålder av 91 år.

Under andra världskriget gick sjuttonåriga Alice Tornérhielm med i Lottakåren. Efter socionom- och personalvårdsutbildning skulle hon ta sig ända till posten som Rikslottachef 1974. Som sådan hörde hon till de allra sista att tilldelas Vasaorden. Hon utnämndes till ledamot den 6 juni 1974. Hennes man Hans-Gabriel Trolle-Wachtmeister blev riddare av samma orden 1971.

1978 blev hon statsfru och chef för drottning Silvias hovstat. Någon drottning hade Sverige inte haft på elva år och Alice Trolle-Wachtmeister kom att bli ett stort stöd för den nya drottningen. För det tilldelades hon Konungens medalj av 12:e storleken med Serafimerordens band 1990.

1993 lämnade hon chefskapet och blev istället överhovmästarinna hos kungen och drottningen. Kungen var noga med att hon skulle knytas till dem båda, så stor resurs var hon. Till denna deltidstjänst kunde hon pendla från slottet Trolle Ljungby i Skåne. Vid alla större tilldragelser var överhovmästarinnan på plats, bl. a. vid vittnesbekräftelsen vid kungliga födslar som kronprinsessans och prinsessan Estelles.

För sin trogna tjänst belönades hon inte bara med Konungens medalj av 12:e storleken i guld, denna gång med kedja, 1990. Hon har även tilldelats en unik utmärkelse i form av kungens och drottningens gemensamma monogram med briljanter att bäras på en serafimerrosett på samma sätt som hovdamer bär drottningens monogram.

Även från utlandet innehade hon tacksamhetsbevis. Hennes uppslag i adelskalendern, där utländska ordnar fortfarande redovisas, upptog inte mindre än trettio storkors!

Frid över hennes minne.

Alice Trolle-Wachtmeisters utmärkelser

Svenska

  • Carl XIV Gustafs jubileumsminnestecken II
  • Carl XIV Gustafs jubileumsminnestecken I
  • Victorias och Daniels bröllopsminnesmedalj
  • H. M. Konungens medalj av 12:e storleken med kedja
  • Ledamot av Vasaorden
  • Riksförbundet Sveriges lottakårers kungliga förtjänstmedalj i guld
  • Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbunds förtjänstmedalj i guld
  • Svenska Blå Stjärnans förtjänstmedalj i guld
  • Hemvärnets förtjänstmedalj i guld

Utländska

  • Storkors av danska Dannebrogorden
  • Storkors av Finlands Vita Ros orden
  • Storkors av isländska Falkorden
  • Storkors av norska Förtjänstorden
  • Storkors av argentinska San Martinorden
  • Storkors av belgiska Kronorden
  • Storkors av brasilianska Södra korsets orden
  • Första klassen av egyptiska Förtjänstorden
  • Första klassen av estniska Vita Stjärnans orden
  • Storkors av franska Nationalförtjänstorden
  • Storkors av grekiska Fenixorden
  • Storofficer av italienska Förtjänstorden
  • Storkors av japanska Heliga skattens orden
  • Storkors av jordanska Självständighetsorden
  • Första klassen av jugoslaviska Stjärnorden
  • Storkors av litauiska Gediminasorden
  • Storkors av luxemburgska Adolfs of Nassau civil- och militärförtjänstorden
  • Storkors av mexikanska Aztekiska Örnorden
  • Storkors av nederländska Oranienhusorden
  • Storkors av portugisiska Henrik Sjöfararens orden
  • Storkors av påvliga Piusorden
  • Storkors av Isabella den katolskas orden
  • Storkors av spanska Carl III:s orden
  • Storkors av storbritannska Victoriaorden
  • Storkors av andra klass av tyska Förtjänstorden
  • Storkors av österrikiska Hederstecknet
  • Storofficer av lettiska Tre stjärnors orden
  • Tredje klass av ukrainska Jaroslav den Vises orden

1 kommentar

Filed under Personer

Landstormsfondens förtjänstmedalj

Det finns många belöningsmedaljer som inte är avsedda att bäras på mottagarens person, utan istället ställas upp i dennes hem på en hylla. Dessa medaljer, som saknar band och fästanordning, är ofta större och har hög konstnärlig kvalitet. Annars skiljer de sig inte från andra medaljer. Därför går det också bra att förminska medaljen och förse den med band så att den blir bärbar, något som Landstormsfonden valde att göra med sin medalj förra året.

Landstormen var de äldre åldersklasserna inom värnpliktsarmén. I början av 1900-talet startades kommittéer på olika håll i landet för att samla in medel till deras kläder och utrustning. 1914 startade kronprinsessan Margareta (1882-1920) ett centralråd för ändamålet, och 1915 slogs denna ihop med de lokala kommittéerna till H.K.H. Kronprinsessans Förening för det frivilliga arbetet för landstormsmäns beklädnad m.m. eller Beklädnadsföreningen. Margareta själv var ordförande.

Efter hennes hastiga bortgång avvecklades föreningen 1921. Dess sista åtgärd var att ta fram en minnesmedalj över sin ordförande. Gravören Erik Lindberg fick uppdraget och han utförde en mycket vacker medalj av 13:e storleken att förvaras. Åtsidan pryddes av kronprinsessans porträtt och texten Beklädnadsföreningens ordförande 1914-1920. Frånsidan pryddes av liljor och inskriptionen:

TILL ÅMINNELSE AF
HUGSTORT INITIATIV
INSIKTSFULL LEDNING
ÄDEL FOSTERLÄNDSK
GÄRNING

Ett exemplar av guld överlämnades till kung Gustaf V och kronprins Gustaf (VI) Adolf. Ett antal medaljer i silver och brons togs fram och delades ut till medlemmar och andra personer som verkat för föreningen.

Den nybildade Kronprinsessan Margaretas Landstormsfond (Landstormsfonden) fick ta över Beklädnadsföreningens medel och dess medalj. Fondens uppgift blev att understödja landstormen och den frivilliga försvarsverksamheten. Dess första ordförande var kronprins Gustaf (VI) Adolf och efter dennes trontillträde prins Bertil. Idag är kronprinsessan Victoria ordförande och fonden verkar fortfarande för att stödja frivillig försvarsverksamhet.

Landstormsfondens medalj (eller ”minnesplakett” som den också kallas) utdelas sedan starten av dess centralråd för insatser inom eller för frivillig försvarsverksamhet enligt Landstormsfondens syften, eller för insatser inom eller för Landstormsfonden. Valörerna är guld, silver och brons. 1977 blev prins Bertil den förste att ta emot medaljen i guld sedan 1921. Överlämnandet av medaljen sker vanligtvis vid centralrådets sammanträden och i närvaro av dess kunglige ordförande vilket ger den hög status.

Den 25 maj 2016 delades medaljen ut för första gången som bärbar utmärkelse. Nu av 8:e storleken med ett ljusblått band med en rand av silvertråd. Därmed kallas den inte längre för minnesmedalj utan förtjänstmedalj.

Lämna en kommentar

Filed under Belöningsmedaljer