Monthly Archives: september 2015

En väldekorerad minnessten

En vän, som delar mitt intresse för utmärkelser, skickade denna bild på Måns von Rosensteins (1755-1801) magnifika minnesvård på Uppsala gamla kyrkogård. Som på många gravstenar från 1800-talet har både titlar och utmärkelser givits en framträdande plats. Hur mycket gick sakta upp för mig, steg för steg.

2015-09-21 14.09.24

I unga år tjänstgjorde von Rosenstein i den brittiska flottan som ett led i sin utbildning. När han kom hem efter flera års tjänstgöring i Västindien under det pågående amerikanska frihetskriget fick han chansen att ta tjänst i den franska flottan. Han tog den och skickades tillbaka till Västindien, nu som britternas motståndare. 1782 deltog han i slaget vid Guadeloupe och blev där tillfångatagen av sin tidigare chef amiral Peter Parker och fördes av denne till England. von Rosensteins karriär i utlandet var därmed över.

Av inskriptionen kan vi utläsa att att von Rosenstein var riddare av ”FR. ORDEN POUR LE MERITE”. Det är en uppgift som förekommer i de flesta biografiska verk om honom. Problemet är bara att Pour le Mérite, trots sitt franska namn, är en preussisk orden. Här har man blandat ihop den välkända preussiska orden med den mer obskyra franska Institution du Mérite militaire, instiftad 1759 av Ludvig den XV. De franska ordnarna kunde bara tilldelas katoliker, så för att belöna protestanter i den franske kungens tjänst inrättades en sekulär motsvarighet till den militära Sankt Ludvigsorden med motsvarande grader.

Kopplingen mellan religion och ordensväsendet var stark, och är det fortfarande i många katolska länder. Utmärkelsen fick därför bli en ”institution” och istället riddargrad en ”1:a grad”. Samma tänk fanns när Napoleon inrättade sin hederslegion som också den saknade krav på religion. Till sin form var institutionen närmast identisk med Ludvigsorden, med helgonets bild på åtsidan utbytt mot ett svärd.

Porträtt av Måns von Rosenstein med sina svenska och franska utmärkelser.

Porträtt av Måns von Rosenstein med sina svenska och franska utmärkelser.

Tillbaka i svensk tjänst deltog von Rosenstein i Gustaf III:s ryska krig. Under det första slaget vid Svensksund (det som inte slutade väl för svenskarna) förde han befäl på fregatten Oden. När resten av flottan var i upplösning behöll han sin position och besköt de ryska fartygen till dess all ammunition var slut och han fick ge sig till fånga. Resten av flottan hade dock köpts dyrbar tid och efter krigsslutet utnämndes han till riddare med stora korset av Svärdsorden. Den särskilda krigsutmärkelse som Gustaf III inrättat bara ett par år tidigare. von Rosenstein var en av de första att kunna bära det lilla silversvärdet som hörde utmärkelsen till på bröstet.

Svärdsordens bröstdekoration.

Svärdsordens bröstdekoration.

Krigshjälten von Rosenstein kom senare att bli konteramiral och utnämndes den 16 november 1799 till kommendör av Svärdsorden. Detta fick följder på Riddarhuset. von Rosenstein tillhörde den adliga ätten Rosén von Rosenstein (nr 2055) som hörde hemma i Svenneklassen, den lägsta av tre. Gustaf III hade dock bestämt att den som utnämndes till kommendör av en kunglig orden skulle flyttas upp till den högre Riddarklassen och där blir huvudman för en ny ätt. Således bildades den nya ätten nr 2055 A, som dock slöts av dess stamfader och ende medlem när von Rosenstein avled två år senare.

Denna imponerande levnadsbeskrivning förklarar varför släktingarna valde att resa en sådan storslagen minnessten. Döm då min förvåning när jag insåg att jag bara sett ena sidan av den. Ytterligare en bild följde som visar en antik båtstäv med en tretungad flagga prydd med de tre kronorna i guld. Den som saknar korset på flaggan måste tänka på att von Rosenstein tjänstgjorde i arméns flotta, vars tretungade flagga var helt blå.

Minnesvårdens andra sida.

Minnesvårdens andra sida.

Det som förvånade mig mest är dock det lilla svärdet högst upp. Sannolikt en hänvisning till Svärdsordens stora kors. Något jag aldrig tidigare sett avbildat på ett monument. Plötsligt såg jag även lagerkransen på den andra sidan, som jag först tolkat som en allmän symbol för seger och framgång, i nytt ljus. Den återfinns nämligen i franska Institution du Mérite militaire, vars sidor visar en lagerkrans respektive ett svärd.

Kransar och svärd är förstås vanliga symboler, men i mitt huvud finns inga tvivel om att emblemen på Måns von Rosensteins monument syftar på de utmärkelser han fick under sin strapatsrika levnad. Något som är mindre vanligt, men mycket passande. Inskriptionen på monumentet avslutas så här:

VESTINDS OCH FINLANDS VÅGOR
VITNADE OM HANS MOD
HAN FÖRENADE
ANFÖRARENS SINNESKRAFT
MED HJERTATS GODHET
OCH UMGÄNGETS BEHAG

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt

Gilla Phaleristica

Som nykomling i bloggosfären väntade jag mig förstås en trög start. Att jag efter tre månader skulle ha över 1 000 visningar från tolv olika länder kom som en fullkomlig överraskning. Väldigt glädjande att faleristik lockar läsare!

Gilla gärna Phaleristica på Facebook och följ mig på twitter så kan detta spännande ämne nå ut till fler. Tack på förhand!

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Medalj för rumfærd

För en vecka sedan återvände den danske astronauten Andreas Mogensen (av tidningarna kallad ”Astro-Andreas”) efter åtta dagar på den internationella rymdstationen. Med resan blev han den förste dansken att färdas i rymden, och efter hemkomsten dröjde det inte länge förrän drottning Margrethe kallade honom till sig för att belöna honom.

Foto: Wikipedia

Andreas Mogensen 2010. Foto: Wikipedia

För att belöna en sådan enastående insats fick drottningen välja noggrant bland de medaljer hon förfogar över. Hon valde den mest exklusiva: den kongelige belønningsmedalje af 1. grad med krone og inskription, och överlämnade den personligen till Mogensen i onsdags på Christian VII:s palats. (Se bilder här.)

Den kungliga belöningsmedaljen instiftades 1865 och var ursprungligen monarkens personliga tack till lägre hovanställda efter lång och trogen tjänst. Den motsvarade den svenska hovmedaljen (idag H.M. Konungens medalj) och hade i likhet med den olika valörer med eller utan krona.

Belønningsmedaljen af 1. grad med krone. Foto: Wikipedia

Belønningsmedaljen af 1. grad med krone. Foto: Wikipedia

I början av 1900-talet började belöningsmedaljen tilldelas även anställda i den privata sektorn efter 50 års anställning, vilket sker än idag. Vanliga anställda får medaljen i silver, chefer i silver med krona, och högre chefer i guld. Guldmedaljen med krona är en särskild och ovanlig ynnest som bara tilldelas drottningens egna anställda eller närstående.

Så vilken har Mogensen fått? Det är förstås guldmedaljen med krona. Men med en viktig distinktion. När medaljen tilldelas för en särskild riskfylld insats förses den med en unik inskription, vilket får ses som en separat och mycket ovanlig utmärkelse. Senast den utdelades var 1993 till för en insats under kroatiska självständighetskriget.

Mogensens inskription lyder:

RUMFÆRD

ANDREAS MOGENSEN

2.-12.9.2015

3 kommentarer

Filed under Belöningsmedaljer

Riksmötets öppnande

Idag inledde riksdagen sitt verksamhetsår med en ceremoni i Riksdagshuset. Ceremonin har förändrats många gånger sedan det första riksmötet i Arboga 1435. När det hände senaste gången 1975 försvann bl. a. ordens- och medaljprakten.

Numera finns dock alternativ för mindre formella tillfällen. Flera, däribland Veronica Palm (S), noterade till att kungen och prinsarna bar ett märke på rockslaget. Detta är Serafimerordens knapp, en s. k. bouton. Kungen bar en äldre versionen med en miniatyrkraschan på en ljusblå bandrosett. De båda prinsarna bar den nygamla versionen med guldseraf som Jonas Arnell skrivit om.

Kungafamiljen på riksmötets öppnande.

Kungafamiljen på riksmötets öppnande.

Medaljer då? Jo, de kommer ofta tillsammans med en lite rosett i samma band. Idag kunde riksmarskalken Svante Lindqvist samt ett par landshövdingar ses med sådana. Samtliga tre är innehavare av Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band.

Landshövingen i Uppsala, Peter Egardt med medaljrosett. Per Westerberg har en finare medalj, men den bärs i kedja och saknar därför rosett.

T. h: Landshövdingen i Uppsala, Peter Egardt med medaljrosett. T. v: Förre talmannen Per Westerberg har en finare medalj, men den bärs i kedja och saknar därför rosett.

En annan innehavare av samma medalj som bar den i original är hovstallmästaren Mertil Melin som ridit i den kungliga kortegen i tretton år och idag gjorde det för sista gången. På hovstallets paraduniform bärs utmärkelser alltjämt i original och Melin har samlat på sig en del under sina år som arméchef och hovstallmästare.

Mertil Melin vid ett statsbesök 2011.

Mertil Melin vid ett statsbesök 2011.

Men!? Var det inga kvinnor som bar utmärkelser idag? Jo, en dam på läktarens tredje rad bar en liten medalj. Av bandet av döma en av regeringens medaljer. Strikt sett inte helt korrekt, men tanken är helt rätt. Har du medalj – då bär du den. Hoppas att både kvinnor och män såg den och kommer ihåg att plocka fram de egna utmärkelserna till nästa tillfälle.

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

Recension: Perspectives on the Honours Systems

RÄTTELSE: Artikeln om Karl XII är skriven av Antti Matikkala och ingen annan.

20150621-1

Som tidigare utlovat kommer här en recension av Perspectives on the Honours Systems – en antologi om ordensväsendet i norden och Ryssland, utgiven 2015 av Kungl. Vitterhetsakademin med Antti Matikkala och Staffan Rosén som redaktörer. Det är roligt att ordensväsendet ägnas uppmärksamhet från svenskt håll, trots den istid de inhemska ordnarna just ni genomlider.

De femton experter som lånat sina pennor till boken kan sitt ämne. Ofta blir det riktigt på djupet. Antti Matikkala redogör t. ex. för hur Sverige under Karl XII närmade sig Frankrike kulturellt, och hur detta senare ger upphov till tre svenska ordnar 1748 med franska förlagor. En tidigare obelyst del av de svenska ordnarnas historiska bakgrund.

Flera artiklar behandlar ordensväxlingar mellan länder, såväl historiska som nutida. Ordnar som diplomatiskt redskap får sin fulla belysning. Som vänskapligt medel, vid statsbesök och ambassadörsavtack, men också när ordensutdelningar dragits tillbaka som en markering mot ett lands politik. Mycket att förkovra sig i för den intresserade.

Det finns även mer lättillgängliga artiklar för den mer allmänt intresserade. En artikel beskriver marskalk Mannerheims sätt att förhålla sig till sitt stora ordensinnehav, även den av Bergroth. Mannerheim var mycket mån om att välja rätt utmärkelser för varje tillfälle, vilket ger upphov till flera lustiga anekdoter.

Boken är mycket väl illustrerad med bilder på ex. Mannerheims ordnar. För första gången fick jag se hur storkorsband klippts av och fäst på frackbröstet med knappar, vilket förklarar varför det i vissa fall verkar gå från höft till armhåla.

För första gången har jag t. ex. fått förklaringen varför storkorsbandet verkar gå från höft till armhåla på vissa äldre fotografier. Tydligen var det vanligt att klippa av bandet och fästa det på magen med knappar (se bilden) och därav det ibland märkliga intrycket.

Perspectives

Slutligen finns några översiktliga redogörelser för de svenska, finska och ryska ordensväsendena idag för den som vill orientera sig. Perspectives on the Honours Systems är nog en bok som bara den riktigt entusiastiske läser från pärm till pärm, men viss finns där artiklar för alla grader av ordensintresserade. Såväl expert som nybörjare rekommenderas att läsa den. Boken går att köpa här.

Lämna en kommentar

Filed under Litteratur, Ordnar