Monthly Archives: januari 2016

Statsministrar och deras utmärkelser

Att Fredrik Reinfeldt nu får Konungens medalj ”för mångåriga och betydelsefulla insatser som statsminister” ger mig tillfälle att skriva om hur statsministrar genom tiderna belönats för sitt arbete. Inte oväntat handlar det om politik.

Dagens statsministerämbete räknar sitt instiftande till 1876. Då var det självklart att innehavaren skulle bli Serafimerriddare. Serafimerorden var ju instiftad:

”som belöning för dem, vilka genom sina tjänster till konung och fädernesland gjort sig högst förtjänta och således blivit värdiga att bekläda rikets högsta ämbeten.”

Det centrala kravet var just att bekläda ämbetet. Mångåriga eller betydelsefulla insatser behövdes inte. Så fick samtliga statsministrar från Louis De Geer d.ä. (1876-80) till Christian Lundeberg (1905) ta emot Serafimerorden. Det sista exemplet är belysande. Lundeberg tog emot orden dagen före sin avgång. Hans period som statsminister skulle inte sträcka sig över hundra dagar.

Louis De Geer 1884

Sveriges förste statsminister Louis De Geer 1884.

Samma utdelningsprinciper återfanns även bland de lägre och mer vanligt förekommande ordensgraderna. Ämbete, inte förtjänster, avgjorde om man fick en orden. Detta, tillsammans med att förläningarna sågs som ett uttryck för kungamakten, skapade ett motstånd mot ordnar bland liberaler och socialdemokrater som ofta nekade att ta emot dem.

Den förste liberale statsministern blev också den förste att avstå Serafimerorden, nämligen Karl Staaff (1905-06 och 1911-14). Staaff såg förtjänster med ordensväsendet och försvarade det t.o.m. inför riksdagen. Den pågående konflikten med Gustaf V om parlamentarismen gjorde det dock omöjligt får honom att ta bli Serafimerriddare. Ett så nära förbund kunde han inte ingå med kungen. Han blev istället kommendör med stora korset av Nordstjärneorden den 6 juni 1912.

Inga efterföljande liberala eller socialdemokratiska statsministrar tog emot ordnar. Det gjorde dock de som tillhörde högern eller bondeförbundet. Den opolitiske Louis De Geer d.y. (1920-21) blev sannolikt inte erbjuden någon då han fick avgå efter förödande kritik från sin egen expeditionsministär. Axel Pehrsson-Bramstorp blev den siste statsministern att bli Serafimerriddare. Dock först 1949 för sina många år i riksdagen, långt efter hans s.k. ”semesterregering” juni-september 1936.

Under 1900-talet dominerade socialdemokraterna politiken, och få av dem tog emot ordnar. När rörelsen på 60-talet kunde se tillbaka på över 40 år i regeringsställning tänkte man på sina håll att det ändå var synd att så många fick gå utan synliga hedersbevisningar. Planer på en ”socialdemokratisk Serafimerorden” tog form. Lyckligtvis förfogade regeringen redan över en belöningsmedalj, den av Gustav III instiftade Illis quorum meruere labores. Inte olikt ordensväsendet var medaljen uppdelad i fyra storlekar, varav den högsta bars i kedja om halsen och var särskilt exklusiv.

Rickard Sandler

Rickard Sandler (1925-26) tog emot Illis quorum.

1962 kunde Tage Erlander dela ut Illis quorum av 18:e storleken till sin ende företrädare som var i livet: Rickard Sandler (1925-26), samt till statsråden Axel Gjöres och Gustav Möller. Därtill var de mycket väl förtjänta efter många i poltiken. Den stora skillnaden mellan medaljen och de ordnar de avstått från var att medaljerna skulle de få behålla medan ordenstecknen hade varit till låns.

1984 blev det dags igen. Då skulle Tage Erlander själv belönas, denna gång med statsråden Gunnar Sträng och Torsten Nilsson. För att inte ge utmärkelsen en alltför socialdemokratisk prägel var även de borgerliga partiledarna Gunnar Hedlund och Jarl Hjalmarsson inbjudna. Det blev sammanlagt fem medaljer av 18:e storleken. Inför utdelningen hade man enats om att mottagarna skulle få samma rang som Serafimerriddare, vilket även gällde Konungens medalj av 12:e storleken med kedja.

Konungens medalj hade efter ordensreformen utökats från att vara en ren hovmedalj till att även belöna samhällsförtjänster. Sett till vilka den tilldelats har den högsta graden (12:e storleken med kedja) visat sig vara närmast identisk med Serafimerorden och tillfallit ärkebiskopar, överbefälhavare, samt givetvis statsministrar. Därför kan det tyckas märkligt att samtliga statsministrar efter Olof Palme tagit emot den: Thorbjörn Fälldin (1986), Ingvar Carlsson (1996), Carl Bildt (2003), Göran Persson (2009) och nu senast Fredrik Reinfeldt.

Till skillnad från ordensväsendet (som ursprungligen infördes av riksdagen) har Konungens medalj visat sig vara helt okontroversiell. För statsministrarnas del kan det delvis förklaras att de tilldelas den först när de lämnar riksdagen, och inte när de befinner sig i den politiska hetluften som var fallet med Serafimerorden. Bland mottagarna finns många andra socialdemokrater, liberaler och miljöpartister, t.o.m. vänsterpartister (!). Det verkar finnas en bred politisk uppslutning för utmärkelser som tilldelas restriktivt och efter individuell prövning.

Det bådar gott för framtiden.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Belöningsmedaljer, Ordnar

Fredrik Reinfeldt m.fl. får Konungens medalj

Idag på Konungens namnsdag har man traditionsenligt tillkännagivit namnen på de som kommer att tilldelas Konungens medalj och medaljen Litteris et Artibus. Konungens medalj instiftades omkring 1814 som belöning för hovpersonalen. Efter ordensreformen 1975 utökades den till att bli en allmän belöningsmedalj. Konungen beslutar vem som tilldelas den och bekostar medaljerna själv. Litteris et Artibus instiftades 1853 som belöning för framstående konstnärliga insatser.

Denna gång har 27 personer tilldelats Konungens medalj, 18 män och 9 kvinnor. Vad jag kan se fördelar sig deras samhällsinsatser ungefär såhär: 7 inom statsförvaltningen, 7 inom kultur/idrott, 5 inom akademi/forskning, 3 inom näringsliv, 3 inom hovet och 2 övriga. Litteris er Artibus tilldelas 2 män och 2 kvinnor, de senare är operasångare och de förra dirigent och balettchef. Slutligen får 3 hovanställda motta gåva för lång och trogen tjänst.

Främst bland namnen är fv statsminister Fredrik Reinfeldt och fv överbefälhavare Sverker Göranson som båda får motta Konungens medalj av 12:e storleken med kedja – den högsta graden. Den tilldelas normalt avgående från rikets högsta ämbeten, inte olikt Serafimerorden. För Reinfeldt är det ett tag sedan han avgick. Kanske har han haft förhinder vid tidigare utdelningar.

För andra året i rad delas medaljen ut även i 5:e storleken, vilket annars inte hänt sedan 80-talet. Den verkar användas för betydelsefylla insatser på mindre områden eller över kortare perioder.

Den högtidliga överlämningen äger rum på Stockholms slott den 4 februari. Hela listan över medaljerna finns här.

UPPDATERING:

Fredrik Reinfeldt har förhinder. Till Dagens Industri säger han: ”Det känns mycket hedrande att få ta emot medaljen. Jag kan tyvärr inte ta emot den i nästa vecka på grund av jag sedan tidigare har ett inbokat framträdande i Skåne.”

3 kommentarer

Filed under Medaljer

Spansk prinsessa förlorar medalj

Coat_of_arms_of_Infanta_Cristina_of_Spain.svg

Infantinnan Cristinas vapensköld omgiven av Karl III:s orden.

Många medaljstatuter innehåller, utöver kriterier för att tilldelas medaljen, även regler för hur medaljen kan dras tillbaka. Att bli den ”förlustig”, som det heter i äldre skrifter. Just denna möjlighet har staden Barcelona använt då man i förra veckan beslutade att dra tillbaka stadens guldmedalj som 1997 tilldelats infantinnan Cristina.

Cristina, som är dotter till ex-kung Juan Carlos I, står just nu anklagad för att vara inblandad i en korruptionshärva tillsammans med sin make. Även om ingen dom fallit är förtroendet för paret bland den spanska allmänheten förbrukat. Gator och sporthallar som uppkallats efter Cristina har fått byta namn, och rättsprocessen mot henne lär ha bidragit till faderns abdikation 2014.

I Barcelona, där infantinnan bodde 1992-2007, har man alltså gått så långt att dra tillbaka sin högsta utmärkelse.

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Ordens- och medaljåret 2016

Under 2016 väntas många spännande ordens- och medaljrelaterade händelser. Allt från återkommande medaljförläningar till ridderliga ceremonier. Här är en preliminär lista över datum att hålla reda på:

  • 17 januari: Kung Harald V av Norge firar 25 år på tronen.
  • 28 januari: Karldagen, Kungen förlänar medaljer.
  • 13 mars: Visning av Ordenssalarna med Svenska Heraldiska Föreningen (länk).
  • 23 april: Stora Amaranterordens högtidssammankomst, Tom Bergroth föreläser om Kungliga jubileumsminnestecken (länk).
  • 19 maj: Kungliga Sällskapet Pro Patrias årsmöte med medaljförläning.
  • 20 maj: Johanniterordens riddardag.
  • 29 maj: Veterandagen med förläning av Försvarsmaktens medaljer.
  • 11 juni: Brittiska drottningens officiella födelsedag med tillhörande ordens- och medaljförläningar.
  • 4 juni: Finska försvarets fanfest med tillhörande ordens- och medaljförläningar.
  • 6 juni: Gustavsdagen, Kungen förlänar medaljer.
  • 21-22 oktober: Påvliga Heliga gravens orden håller investitur i Stockholm.
  • 5 november: Eugendagen, Kungen förlänar Eugen-medaljen.
  • 1 december: Kungen förlänar Carl-medaljen.

Tips på andra dagar som kan vara värda att uppmärksammas mottas tacksamt på phaleristica@gmail.com.

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Jubileum på norska tronen

Kongepar i 25 år (2)

Jubileumsmonogrammet.

Den 17 januari firar kung Harald och drottning Sonja 25 år tillsammans på den norska tronen. Det kommer att firas, bland annat med en vinterfest utanför slottet i Oslo och med en jubileumsresa längst kusten upp till Trondheim. Den brännande frågan är förstås om det blir en jubileumsmedalj.

Oskar IIs norska jubileumsminnestecken 1897

Jubileumsmonogrammet.

Traditionen med kungliga jubileumsminnestecken inleddes av den svensk-norske kungen Oscar II som 1897 instiftade ett till minne av sin 25-åriga regering. 549 exemplar delades ut: 232 med serafimerblått band till familjemedlemmar och gäster, 268 i högblått band till den svenska hovpersonalen, och 49 i rött band till den norska hovpersonalen.

Carl XVI Gustaf

Kung Carl Gustaf med Haakon VII:s och Olav V:s minnesmedaljer.

Medaljtraditionen förblev stark i Norge. Haakon VII hann instifta jubileumsmedaljer för både 25 och 50 år som norsk kung, och även Olav V instiftade en 25-årsjubileumsmedalj. Båda kungarna hedrades efter sin död med minnesmedaljer, de som kung Carl Gustaf brukar bära. Alla i enkelt rött band som Oscar II:s tecken.

Harald V

Kung Harald V med Sankt Olavs ordens kejda och Förtjänstordens axelband.

Harald V är inte främmande för att instifta nya ordnar och medaljer. Han tog aktiv del i skapandet av norska Förtjänstorden 1995 för insatser utanför Norge eller av utländska medborgare. Detta för att inte urvattna värdet av Sankt Olavs orden. Det sägs att dess blå band var hans val. Till de som hävdade att det var onorsk lär han ha svarat ”Det er jeg som er Kongen”.

Krigskorset

Krigskorset med svärd i original och miniatyr.

Allra mest lovvärd är dock reformen för ett par år sedan då utmärkelserna från andra världskriget – Krigskorset med svärd, Sankt Olavsmedaljen med ekgren och Krigsmedaljen – återuppväcktes för att belöna tapperhet och förtjänster i krig och väpnade konflikter.

Den svenska regeringen har mycket att lära av kung Haralds tid på tronen. Hoppas att han unnar sig en väl förtjänt jubileumsmedalj.

UPPDATERING:

Visst blev det en jubileumsmedalj. Den delades ut och bars av gästerna vid jubileumsgudstjänsten den 17 januari.

Jubileumsmedalj (2)

2 kommentarer

Filed under Medaljer, Ordnar