Monthly Archives: februari 2016

Drottningholmsmedaljen

En underlig episod i svensk militärhistoria slutade med en ännu underligare medalj: Drottningholmsmedaljen eller Hederstecknet för grenadjärer från 1799.

Den 24 september 1798 utfärdade kung Gustav IV Adolf ett brev genom vilket han beordrade 13 regementen att skicka honom det ”längsta, wackraste och hurtigaste manskapet” att tjänstgöra vid Drottningholms slott som kungens eget palatsgarde. Två månader senare hade ett manskap om 250 samlats ihop och ”Konungens Egen Grenadier Batallion” tog över vakttjänsten vid slottet.

Drottningholmsmedaljen

Grenadjärerna försågs med särskilda uniformer och tilläts odla mustascher, vilket var ett militärt privilegium. Under det knappa år som bataljonen var i tjänst visade kungen den stort intresse och stannade längre än vanligt på Drottningholm för att ta aktiv del i dess uppsättande. Under kungens eget chefskap tjänstgjorde bataljonen under tornerspel och paraderade i Stockholm.

Inrättandet  av bataljonen sågs i vida kretsar som ytterst slösaktigt även om kungen stod för de flesta kostnaderna. Till slut insåg kungen själv detta och upplöste bataljonen den 30 september 1799. Till de hemförlovade grenadjärerna lät kungen prägla fyrkantiga medaljer av silver ”som tack för trogen tjänst att bäras i mörkrött band på venstra sidan av bröstet”. De tilläts även bära sina särskilda livplagg ytterligare ett par år och dessutom behålla mustascherna.

Drottningholmsmedaljen 2

Den kvadratiska formen är mycket sällsynt på medaljer, samt även det förhållande att medaljen skulle lämnas i arv och bäras av mottagarnas äldsta söner och deras söner o.s.v. Georgskorset och det mörkröda bandet syftar på frimurarorden. En på alla sätt underlig medalj som soldaterna fick med sig från året vid Drottningholm.

De förmåner kungen gett sina grenadjärer uppvägde dock inte den vanära han ådrog sig efter statskuppen 1809. Det var inte längre önskvärt att bära en medaljen med den avsatte kungens namn, och nya medaljer präglades med namnet Gustav Adolf utbytt mot det anonyma ”konungen”.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Belöningsmedaljer

Medaljtillverkaren Sporrong 350 år

Den 6 februari 1666 bildades gördelmakareämbetet (”skrået”) i Stockholm av fyra metallhantverkare. Den främste av dem, Henrik Grau, startade upp en verkstad för metallarbeten som efter många namn- och ägarbyten 1842 övertogs av gesällen Carl Claes Sporrong. Denne lyckades expandera verksamheten markant genom att bli leverantör av knappar till de nya statliga verken. Sporrong började då även tillverka medaljer och fick hedersuppdraget att göra medaljerna för OS i Stockholm 1912.

Olympisk medalj

Sporrongs medalj till de olympiska spelen i Stockholm 1912.

Idag är Sporrong hovleverantör och levererar bl. a. medaljen För nit och redlighet i rikets tjänst som delas ut efter 30 års statlig anställning, samt Norges främsta utmärkelse, Krigskorset med svärd. Dessutom har man, femtio år efter att verkstäderna flyttade från Stockholm, fortfarande uppdraget att gjuta Stockholms S:t Eriksmedalj. Även Norrköpings S:t Olofsmedalj tillverkas av Sporrong.

Under 1900-talet var Sporrong ledande inom medaljtillverkningen i Sverige vid sidan av Myntverket. Idag sker själva tillverkningen i Finland och Estland. Sporrong har förtroendet från många länder, kommuner och privata sammanslutningar att tillverka deras utmärkelser. Det finns mycket att fira på AB Sporrong som idag firar 350 år.

 

Lämna en kommentar

Filed under Medaljer

Levande svenska ordensinnehavare

1975 gav Kungl. Maj:ts orden ut De kungl. svenska riddarordnarna, en förteckning över samtliga 25 ooo levande svenska ordensinnehavare. Listan var definitiv, sedan ordensreformen trätt ikraft vid årsskiftet 1974/75 skulle inga nya namn läggas till. Redaktören C.G.U. Scheffer skrev i förordet att många av innehavarna var så unga att det skulle leva in en bit på 2000-talet. Och visst finns än idag innehavare kvar av de kungliga ordnarna.

I Facebook-gruppen Återinför det svenska ordensväsendet uppmärksammades häromdagen att en av dem, Curt-Steffan Giesecke, gått bort vid en ålder av 94 år. Han blev kommendör av Vasaorden 1970. Detta föranledde frågan om vilka andra ordensinnehavare som finns kvar, en fråga som jag med ledning av ovan nämnda förteckning kan redogöra lite för. Även om redogörelsen blir långt ifrån uttömmande.

Serafimerorden, förlorade sin siste icke-kunglige svenske riddare när Sten Rudholm gick bort 2008. Han blev utnämnd den 3 december 1974 som president i Svea hovrätt och blev sedermera riksmarskalk. Sedan 1995 kan den dock åter tilldelas inom Kungahuset, och ordens ämbetsmän bär ordenstecknet om halsen eller på bröstet.

Nordstjärneorden, hade allra flest innehavare 1975. Jag har inte kunnat hitta någon kommendör med stora korset, men f.d. ambassadören och överceremonimästaren Axel Lewenhaupt som är kommendör av första klass är fortfarande i livet. Ordföranden i Kungl. Patriotiska Sällskapet Johan Nordenfalk är riddare. Inom universitetsvärlden finns förre kanslern Carl-Gustaf Andrén som blev ledamot 1968 (inte riddare eftersom han är präst) och förre Uppsalarektorn Stig Strömholm som blev riddare 1973.

Svärdsorden, har inga levande kommendörer med stora korset. Däremot flera kommendörer av första klass: generalmajorerna Evert Båge, Sven Olof Olson och Carl-Gustaf Ståhl, samtliga utnämnda 1974. Riddare finns det relativt gott om, alla officerare fick ju riddartecknet efter 20 års tjänst. Ett exempel är kungens förre stabschef Bror Stefenson och förre hovstallmästaren Hodder Stjernswärd.

Vasaorden, hade relativt få innehavare. Kommendör med stora korset var en mycket exklusiv utmärkelse och var finast efter Serafimerorden, Irans förre utrikesminister Ardeshir Zahedi är den ende i livet. Någon kommendör av första klass har jag inte kunnat hitta. Däremot finns flera kommendörer, kungens svågrar Niclas Silfverschiöld och Tord Magnuson utnämnda 1966 och 1974, samt P. G. Gyllenhammar. Bland riddarna märks det äkta paret Alice och Hans-Gabriel Trolle Wachtmeister, den förre utnämnde som rikslottachef 1974 och den senare som godsägare 1970. Även direktören Anders Wall samt hovsångerskorna Kerstin Meyer och Margareta Hallin hörde till de sista att motta riddar- och ledamotstecknen, 1973 och 1974.

Lämna en kommentar

Filed under Ordnar