Monthly Archives: april 2016

Glad ordensdag!

Idag den 28 april är Stora ordensdagen – de svenska ordnarnas högtidsdag. Datumet valdes vid instiftandet 1748 eftersom det var Kung Fredrik I:s födelsedag. Han hade dock mycket litet med instiftandet att göra. Initiativtagaren var kanslipresidenten Carl Gustaf Tessin, den förste ordenskanslern. Enligt Tessins ceremoniel skulle ordensdagen firas med gudstjänst och riddardubbning i Riddarholmskyrkan. Vid den första ordensdagen var kungen svårt sjuk och själva dubbningen fick utföras i hans egna rum. Desto piggare var den tvåårige Prins Gustaf (III) som deltog iförd en koltvariant av ordensdräkten.

Inskannat av Föremålsvård i Grängesberg år 2005

Prins Gustafs (III) serafimerkolt.

Rätt så snart flyttades ceremonin till den mer närbelägna och betydligt varmare Slottskyrkan. Samtidigt tog man i bruk den särskilda serafimersalen på slottet som var inredd med ordnarnas insignier. Här presiderade Kungen över ordenskapitlet, det beslutande organet i frågor som rörde ordnarna. Sedan 1751 hade kungen ensam beslutanderätt men serafimerriddarna och kommendörerna av de andra ordnarna hade rätt att delta. Kapitlet hade två ordinarie sammanträden per år: på stora ordensdagen i april och på den lilla ordensdagen i november (se tidigare inlägg).

 

2

Serafimersalen på Kungl. slottet med ordenskapitlets bord.

Dubbningen skulle upphöra i mitten av 1800-talet men traditionen med ordenskapitel i april har behållits in i våra dagar. Ordnarnas organisation, Kungl. Maj:ts orden, är formellt separat från hovet och kapitlet fungerar som ett årsmöte med genomgång av ekonomi och beslut i olika frågor. Sedan ett par år tillbaka använder man återigen serafimersalen där kapitlets bord och stolar står permanent uppställda som en del av ordensutställningen. De är klädda i vit tyg med svarta patriarkalkors – Serafimerordens färger och emblem. Med åren har tyget slitits ned och det ska snart bytas ut. De ska hålla för många kapitel till.

Trots att ordensväsendet är långt ifrån lika praktfullt och omfattande som det var 1748 så lever traditionen och organisationen i allra högsta grad i allra högsta grad. Glad ordensdag!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Ordnar

Kungens nya medalj

Kungen 2

Foto: Peter Knutson, Kungahuset.se

Kung Carl Gustaf, som fyller 70 nu på lördag, är sannolikt Europas mest återhållsamme monark när det kommer till att bära utmärkelser. Åtminstone av de manliga. Medan kungar och prinsar stoltserar med långa rader av utmärkelser på uniformsbrösten och frackslagen har vår svenske statschef i över trettio år hållit sig till fyra. Denna vecka blev de plötsligt fem!

Det vi talar om nu är alltså utmärkelser på bröstet. Enligt kungahusets sedvänja bär Kungen bara ett halstecken och högst två kraschaner. På bröstet finns inga begränsningar så länge utmärkelserna ryms på en rad, men de kungliga bär inga utländska ordnar där. Sedan Oscar II har traditionen varit att bära svenska utmärkelser samt minnesmedaljer från närbesläktade kungahus. Den traditionen har Kungen tagit ett steg längre och han bär endast medaljer till minne av andra monarker. Dessa är:

  • Gustaf V:s jubileumsminnestecken II (utdelad 1948 vid Kungens 90-årsdag)
  • Gustaf VI Adolfs minnesmedalj (utdelad 1967 vid Kungens 85-årsdag)
  • Haakon VII:s 100-årsmedalj (utdelad 1972 vid 100-årsminnet av Kungens födelse)
  • Olav V:s jubileumsmedalj (utdelad 1982 vid Kungens 25-årsjubileum som regent)
  • Harald V:s jubileumsmedalj (utdelad 2016 vid Kungens 25-årsjubileum som regent)

Den senaste medaljen har jag skrivit om tidigare. Men jag anade inte att Kungen faktiskt skulle börja bära den och därmed ändra sin sedan länge etablerade ”stil”. Men så kom bilderna från Kungl. Patriotiska sällskapets 250-årsfest i helgen, och idag nya officiella bilder på kungaparet. Harald V:s medalj har fått ta plats bland medaljerna. De svenska och norska kungar som hedrats på detta sätt blir därmed fem.

Olav_V_of_Norway

Särskilt stort värde ska Kungen sätta på Olav V:s medalj. Han var de nordiska monarkiernas ålderman när Kung Carl Gustaf tillträdde.

Så varför är inga danska monarker representerade? Danska Drottning Margrethe II gav ju ut en medalj så sent som 2012 med anledning av sina 40 år på tronen. Svaret är att de danska minnesmedaljerna sedan låg tid tillbaka endast tilldelas danskar. Vad jag kunnat se är Drottning Ingrids minnesmedalj den enda som även tilldelats svenskar.

Vi får se om Kungens 70-årsfirande bjuder på fler överraskningar.

 

1 kommentar

Filed under Bärande, Minnestecken

IAGHS och den nya ordenslistan

Idag kom det ut en ny lista över riddarordnar. Det är organisationen International Academy for Genealogical and Heraldic Studies (IAGHS) som nyligen tagit på sig uppgiften att lyfta fram riddarordnar som av historiska och diplomatiska skäl kan betraktas som äkta. På IAGHS:s hemsida står det dock inte vilka som utgör akademin, vad de har för meriter, eller på vilka grunder de fattar sina beslut. Bara namnet på ordföranden och den kunglige beskyddaren – Ex-kung Kigeli V av Rwanda.

Kigeli V hann regera i knappt två år innan han avsattes 1961. Han bor idag i USA, men hävdar att han fortfarande är Rwandas rättmätige härskare. Att göra det ger honom en viss ställning. Inom diplomatin är det nämligen praxis att inte ifrågasätta sådana anspråk från en tronpretendent eller exilregering. I teorin kan de ju återvända till makten en dag. Kigeli kan alltså obehindrat hävda att han som exilkung har samma befogenheter som han hade 1961, t. ex. att utdela ordnar.

Idag förlänar Kigeli fyra ordnar mot betalning. Han påstår att de grundats av honom själv och hans bror Mutara III medan de regerade. ICOC, ett mer betrott organ när det kommer till att bedöma riddarordnar, har ifrågasatt de uppgifterna. Det finns helt enkelt inga bevis för att ordnarna skulle ha existerat före 1998 då Kigeli ”bekräftade att de fanns” och började förläna dem. Följaktligen finns de inte med på ICOC:s lista som, trots många problem, har högst anseende i de här frågorna.

Sannolikt är det därför IAGHS trätt fram med en alternativ lista (”Golden Register”) som huvudsak överensstämmer med ICOC:s men där Kigelis rwandiska ordnar finns med, och dessutom ett par snarlika etiopiska ordnar som Kigeli tilldelats. Slutligen kan tilläggas att IAGHS, utöver sin lista, erbjuder tjänster som att rita porträtt i träkol och att deras postadress är en revisionsbyrå i Storbritannien.

Vanligtvis brukar jag inte ta i diskussionen om ”äkta riddarordnar” med tång, men när uppgiften om IAGHS och deras opartiska lista dök upp kände jag mig nödgad att skriva några kritiska kommentarer. Självklart finns det en nytta och glädje i utmärkelser oavsett om det är officiella eller rent privata, och frågan om ”äkthet” berör relativt få. Ändå reagerar starkt på sådan ohederlighet inom den faleristiska världen.

UPPDATERING:

Kigeli V drog tillbaka sitt beskyddarskap över IAGHS den 6 oktober 2016. Han avled bara tio dagar senare.

2 kommentarer

Filed under Övrigt

Prins Alexander

Nu har Prins Carl Philips och Prinsessan Sofias nyfödde son fått namn och titel:

Hans Kunglig Höghet Alexander Erik Hubertus Bertil, Prins av Sverige, Hertig av Södermanland

Att Kungen valt just hertigdömet Södermanland innebär att prinsen kommer att ha förtur att arrendera Stenhammars slott utanför Flen enligt Robert von Kræmers testamente. Fram till 1965 arrenderades det av den förre hertigen Prins Wilhelm, och sedan dess av Kung Carl Gustaf.

Den nyfödde prinsen blir även Riddare av Serafimerorden, den 874:e i ordningen, samt Riddare av Carl XIII:s orden. Ett litet ordenstecken i serafimerbandet kommer att lämnas över vid dopet, men sedan får prinsen vänta till 18-årsdagen innan han bär orden. Fler detaljer finns i inlägget om kusinen Prins Oscar.

Grattis till den lyckliga familjen!

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

För sårade i strid – nu och då

I år är det 60 år sedan Sverige för första gången ställde militär trupp till FN:s förfogande för internationella insatser. Från de insatser som Sverige deltagit i sedan dess finns ett stort antal krigsveteraner. Flera bär med sig synliga och osynliga sår från sin tjänstgöring. Trots det kunde de inte vänta sig vare sig stöd eller erkänsla efter hemkomsten. Så sent som 2007 utreddes på allvar statens ansvar för personal före, under och efter internationella insatser. Efter det har veteranernas situation blivit bättre.

Veterandagen 2013

Kung Carl Gustaf medaljerar veteraner vid Veterandagen 2013.

Ett förslag som lämnades av utredningen var instiftandet av en medalj för de som skadats eller avlidit till följd av en fientlig stridshandling. Sådana utmärkelser blev vanliga efter första världskriget och amerikanska Purpurhjärtat är förmodligen det mest kända. 2011 instiftades så Försvarsmaktens medalj För sårade i strid som delades ut för första gången av kung Carl Gustaf på Veterandagen samma år. Hittills har 68 medaljer delats ut. När veteransoldaterna tillfrågades 2014 om vilka symboliska åtgärder som de uppskattade mest hamnade medaljen allra högst upp.

Stralsundsmedaljer

Medaljer har uppskattats av soldater i alla tider, så man kan tycka att en medalj för sårade borde ha kommit tidigare. Svenska belöningsmedaljer för olika ändamål började instiftas i mitten av 1700-talet. Medaljer för soldater skulle dock dröja. Under det Pommerska kriget 1757-1762 tog några officerare inom arméns frimurarloge privat initiativ till medaljer för sårade soldater. De graverades av en G. Liungberger i Stralsund med inskriptioner som Ärefulla sår, Den sårade men ej öfwerwunde och Hederlige sår, och med bilder på skadade soldater, gravstenar, vapen och patriotiska motiv. Med medaljen följde en liten penningsumma.

Tapperhet i fält

För tapperhet i fält.

Med Gustav III:s ryska krig 1789 kom de första officiella soldatmedaljerna: För tapperhet i fält och För tapperhet till sjöss. Enligt statuterna kunde medaljerna förtjänas på flera olika sätt, men i praktiken var det nästan uteslutande sårade soldater och sjömän som tilldelades den. Under Sveriges fyra sista krig var medaljen mycket flitigt utdelad. Karl XIV Johan införde dessutom en medaljfond som skulle dela ut pensioner till de äldsta medaljinnehavarna. 1805 föreslog Vitterhetsakademien en särskild medalj ”för blesserade krigsmän” med inskriptionen Ob patriam pugnando vulnera passis (”den som spillt blod i strid för fäderneslandet”), men kungen antog inte förslaget.

Sedan 1814 har Sverige formellt inte varit i krig, så behovet av krigsdekorationer var obefintligt. Svenskar tjänstgjorde dock i utländska flottor och arméer, och när de utmärkte sig i strid var kutymen att de föreslogs för en medalj i sitt hemland. På så vis kom den svenska tapperhetsmedaljen att delas ut för insatser under bl. a. det amerikanska inbördeskriget. Den senaste tilldelningen skedde för strax över hundra år sedan till fältveterinären Konrad Hill som tjänstgjorde i Persien.

Swedish_military_during_the_Congo_Crises_1961

Kung Carl Gustaf medaljerar veteraner vid Veterandagen 2013.

Sedan Sverige börjat delta i FN-insatser till krigshärdar dröjde det inte länge förrän svenska soldater sårades. 1957 under den första insatsen i Suez åkte en svensk jeep på en stridsvagnsmina och soldaten Göte Enquist blev av med ett ben. Han fick ett brev från kungens adjutant, men mer än så blev det inte. Fyra år senare skickades svenska soldater till Kongokrisen. En insats som skulle kräva 19 stupade svenskar, och ett 40-tal sårade. Bland de sårade fanns Torsten Stålnacke som blev känd över hela landet efter att han 1961 avvärjt ett angrepp mot ett flyktingläger, fått sina kamrater i trygghet och skadats svårt i käken.

Stålnacke nominerades faktiskt till För tapperhet i fält, men hemma Sverige tyckte man inte att det passade med en medalj vars statuter talade om ”strid mot rikets fiender”. När krigsdekorationerna hade utretts 1944 och 1951 hade man inte en tanke på att svenska soldater skulle uppleva krigssituationer utan att riket formellt låg i krig. Resultatet blev Stålnacke och tio andra militärer som visat mod fick Vasamedaljen, en utmärkelse för allmänna förtjänster. De som ”bara” sårats fick inget. Det ansågs inte ligga i tiden att offentligt hedra sådan uppoffringar. Ordensväsendet, med bl. a. Vasamedaljen, skulle snart avskaffas helt.

Swedish_soldier_in_Bosnia-Herzegovina_1996

Svensk soldat i Bosnien 1996.

Trots att svenska soldater fortsatte att komma hem med stridsskador från Bosnien och Libanon togs inget initiativ till att hitta eller skapa nya utmärkelser. Någon enstaka För berömliga gärningar delades ut, men annars höll regeringen hårt i sina medaljer. Först på 80-talet fylldes tomrummet av Försvarsmaktens egna medaljer, men dessa var myndighetsmedaljer och hamnade långt ned i bärandeordningen. Befogenheten att dela ut eller instifta en regelrätt krigsdekoration vilade hos regeringen, vars intresse för saken var obefintligt.

För sårade i strid

Medaljen För sårade i strid (guld delas endast ut postumt) instiftad 2011.

Först 2008 när Veteransoldatutredningen landat på regeringens bord beslutade man att uppdra åt Försvarsmakten instifta medaljen För sårade i strid. Fortfarande som myndighetsmedalj, men upphöjd till samma kategori som krigsdekorationerna. Inskriptionerna ”För Sverige” och ”Med livet som insats” betonade att det var insatser för hela Sverige som belönades, och allvaret i uppoffringen underströks av bilden av ett brutet svärd och ett rött-svart band som erinrade om blod och sorg. Utdelningen förlades till Veterandagen den 29 maj, som fick statsceremoniell status, och utförs i regel av Kungen, försvarsministern eller ÖB.

2012 fick Torsten Stålnacke och Göte Enquist ta emot För sårade i strid. Mer än 50 år hade det tagit att utföra den enkla handlingen att överräcka en medalj, trots att traditionen redan fanns. Vi får inte vara lika långsamma i framtiden.

3 kommentarer

Filed under Medaljer

Jonas Gardell m. fl. får kommunmedalj

Även kommuner delar ut medaljer till sina förtoendevalda, anställda och förtjänta medborgare. I veckorna har Stockholm, Landskrona och Helsinborg tillkännagivit vilka som ska hedras med kommunala medaljer.

Eriksmedaljen (2)

S:t Eriksmedaljen.

S:t Eriksmedaljen är Stockholms stads utmärkelsetecken. Den instiftades 1938 och är den äldsta kommunala medalj som fortfarande delas ut. Medaljens band är speciellt eftersom det är broderat med stjärnor. Formgivaren är ingen mindre än stadshusets arkitekt Ragnar Östblom som också var en av de första mottagarna. Idag delas medaljen ut till stadens förtroendemän efter 20 år och anställda efter 30 år. Därutöver kan medaljen tilldelas ”förtjänta Stockholmare” vilka 2016 är: Lars Epstein, Hédi Fried, Jonas Gardell, Gudrun Sjödén, Niklas Strömstedt och Ilon Wikland. Medaljen överlämnas på Eriksdagen den 18 maj.

Helsingborgsmedaljen2

Helsingborgsmedalje.

Helsingborgsmedaljen, instiftad 1949, utdelad för synnerliga insatser för Helsingborg. Även denna medalj är utformad av en lokal arkitekt, Gustav Wilhelmsson Widmark, som prytt den med lokala landmärken som Kärnan och Mariakyrkan. Sedan 1983 utdelas den bara vart tredje år, vilket gör utdelningen särskilt speciell. I år slog nomineringarna rekord. Helsingborgarna hade skickat in 200 namn till kommunfullmäktiges presidium att välja mellan. Det blev i slutändan tio mottagare: Anders Hjelmberg, Lars Holmström, Ulla Ingers, Rune Isaksson, Tomas Nordbäck, Kaj Stenberg, Jerker Swanstein, Kjell-Arne Welin, Marianne Wittgren och Carin Wredström.

Slutligen kommer Landskrona stads hedersmedalj att tillfalla Jonas Hansson som tack för att han bevarat och utvecklat stadens anrika varvsindustri. Medaljen instiftades 1969 och tilldelas årligen en (undantagsvis två eller tre) förtjänta kommuninvånare. Medaljen pryds av stadsvapnet.

 

Lämna en kommentar

Filed under Belöningsmedaljer

Storkorset från Hitler

Den 7 oktober 1940, samma år som Danmark och Norge ockuperats av Nazityskland, mottog den svenske överbefälhavaren Olof Thörnell storkorset av tyska Örnens orden vid en ceremoni i Stockholm. Ordensbrevet var undertecknat av Adolf Hitler själv. Kritiken kom omedelbart och det antydes att Thörnell belönades för tyskvänlighet. I själva verket låg det ett diplomatiskt spel bakom utnämningen, som långt senare belystes av en artikel av Arvid Cronenberg.

GL_X_7974 002

Olof Thörnell 1942.

Ordnar har fungerat som smörjmedel inom diplomatin sedan 1700-talet. En ordensutnämning var och är ett billigt sätt att visa vänskap mot andra länder. Det finns flera fall där ordnar reserverats enkom för utlänningar, vilket sedan 70-talet är fallet med svenska Nordstjärneorden. Trots att motståndet mot ordnarna var stort ville man behålla detta diplomatiska verktyg. Idag mottar ungefär 100 utländska medborgare Nordstjärneorden varje år.

Service_Cross_of_the_German_Eagle

Tyska Örnens orden.

Tyska Örnens orden skulle fylla samma funktion när den instiftades av Hitler den 1 maj 1937. Dess syfte var att främja Nazitysklands intressen i utlandet, och en uppgift på Wikipedia gör gällande att den tilldelas 254 svenskar innan den upphörde. I vissa fall rent protokollära  utnämningar, i andra till nazistiska sympatisörer.

I Thörnells fall hade han själv mycket lite kontroll över händelseförloppet som ledde fram till utnämningen. Ett förfluget skämt av en av hans underordnade ledde oväntat till ett möte på en tågvagn i det ockuperade Norge mellan Thörnell och hans tyske motsvarighet. Resultatet blev en militär avspänning vid gränsen, med en diplomatisk ordensutväxling som följd. Någon möjlighet för Thörnell att avböja fanns inte. Läs hela historien i Krigsvetenskapsakademiens Handlingar & Tidskrift här.

Olof Thörnell blev även kommendör med stora korset av Svärdsorden 1937, riddare av Serafimerorden 1942, samt riddare av Vasaorden 1945. Hans utmärkelser finns idag i Armémuseums samlingar.

Lämna en kommentar

Filed under Ordnar, Personer