Monthly Archives: september 2016

Får Lavin Eskandar medalj?

Snart är det ett år sedan den fruktansvärda attacken på grundskolan Kronan i Trollhättan, då tre personer mördades. Särskilt uppmärksammad blev elevassistenten Lavin Eskandar som försökt övermanna angriparen när denne svingade sitt svärd mot eleverna, vilket kostade honom livet. Lavin Eskandar blev bara 20 år och har hyllats som en hjälte av eleverna på skolan. Han har föreslagits för medalj men regeringen har ännu inte lämnat besked.

12063488_1615187008734343_4031487562351649709_n

Lavin Eskandar 1995-2015

Bara några dagar efter dådet den höjdes röster för att Lavin Eskandar skulle tilldelas den svenska livräddningsmedaljen För berömliga gärningar. Den delas till de som ”rådigt och modigt räddat en människa i livsfara” efter beslut av regeringen. Ett upprop på startades på Facebook, Ge hjälten Lavin Eskandar medalj, som idag stöds av 5 800 personer. Initiativtagaren Michael Sigge motiverade varför medalj skulle delas ut:

”Det skulle dels vara ett sätt att hylla en verklig hjälte som offrade sig själv för att rädda livet på skolbarn. Men det vore också en politisk markering. Sverige som nation skulle visa vårt avståndstagande från den här typen av rasistdåd, och visa att vi uppskattar en ung människa som gjort sitt yttersta för sina medmänniskor.”

Medaljen har inte delats ut sedan 1998, och aldrig postumt. Initiativet fick dock mycket uppmärksamhet av de rikstäckande tidningarna, och snart fick det dessutom medhåll av Sveriges kanske främste kännare i dessa frågor, ordensintendenten på Kungl. Maj:ts orden Tom Bergroth:

”Tyvärr har medaljen delats ut skamligt sparsamt de senaste årtiondena. Jag ser inga hinder för varför den inte skulle kunna delas ut postumt. Jag tycker dessutom att regeringen nu har chansen att uppmärksamma ett agerande som väl uppfyller kriteriet för Berömliga gärningar.”

I november samma år hade flera nomineringar kommit in och ärendet började beredas inom Utbildningsdepartementet. Beslut om medaljutdelning förbereds alltid inom ett departement innan det diskuteras inom regeringen.  I detta fall ville man av naturliga skäl invänta polisens utredning. Under den första halvan av 1900-talet, när utdelning av medaljen fortfarande var vanlig efter en livräddande insats, brukade handläggningen ta ungefär ett år.

För de som vill se Lavin Eskandar hedrad på detta sätt finns det dock all anledning att ligga på. Att medaljen delats ut ”skamlöst sparsamt”, som Tom Bergroth uttryckte det, är närmast en underdrift. Den har inte delats ut alls på närmare 20 år. Inte för att det saknats förslag. De senaste åren har flera privatpersoner skickat in nomineringar som först mötts av flera månaders tystnad och därefter ett kortfattat avslag. Statliga myndigheter vittnar om hur medaljnomineringar de skickat till Regeringskansliet i bästa fall mötts av förvirring och i sämsta fall av tydligt markerat ointresse.

När en medalj för internationella insatser utreddes 2010 föreslogs en särskild medaljberedning inom Regeringskansliet, så att uppgiften inte ska vara utspridd på de 11 departementen. Det blev varken medalj eller beredning. Modellen har dock fungerat bra i Finland vars Livräddningsmedalj handläggs av en Livräddningsmedaljnämnden som föreslår ett tiotal mottagare varje år. En nordisk förebild finns även i Norge, som ett år efter terrorattentaten 2011 delade ut medaljen For edel dåd, bland annat till dem som med fara för eget liv räddat ungdomar från Utøya. Då hade medaljen inte delats ut på 30 år.

Sveriges regering bör ge medaljen postumt till Lavin Eskandar. Det är ett erkännande han är värd och en symbolisk handling som skulle betyda mycket för många. Gör regeringen inte det lever den inte upp till sitt ansvar. Förvaltar man svenska folkets belöningsmedaljer åtar man sig att förära dem till de som är förtjänta. Kan regeringen inte utföra den enkla uppgiften får de helt enkelt lämna medaljerna ifrån sig.

Annonser

4 kommentarer

Filed under Belöningsmedaljer

Kungliga dop

Imorgon döps prins Alexander i Drottningholms slottskyrka. Den femte i den nya generationen prinsar och prinsessor att upptas i Svenska kyrkan. Här är lite medalj- och ordensrelaterad information för de som tänker följa ceremonin.

drottningholms-slottskyrka

Drottningholms slottskyrka. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Hovstaterna

Klädseln är förmiddagsdräkt, d. v. s. jackett eller mörk kostym. Till denna klädkod bär man inte utmärkelser i original, men en ordensinnehavare kan bära en knapp (bouton) och en medaljinnehavare en rosett. Prins Daniel bär t. ex. Serafimerordens stora bouton medan Christopher O’Neil bär en mindre för Nordstjärneorden med två ”vingar” av silver vilket utmärker kommendörsgraden. Innehavarna av Konungens medalj bär en serafimerblå eller högblå rosett (beroende på medaljbandet), och innehavarna av en regeringsmedalj, ex. Illis quorum, en mellanblå rosett med gula ränder. Innehavarna av kungens miniatyrporträtt eller ett kunglig namnchiffer bär dessa.

crown_princess_victoria_2016_05

Prins Oscar med familj och faddrar den 27 maj 2016.

För hovfunktionärer och militärer är det stor hovuniform respektive högtidsdräkt som gäller. Till dessa bärs alla dekorationer stora som små. Inom hovet väljer innehavare av högre ordensgrader ibland att lämna dessa hemma av okänd anledning. Det motsatta gäller hos vissa lägre funktionärer, som under många års tjänst vid olika statsbesök fått en imponerande samling utmärkelser, och gärna fyller hela uniformsbröstet i flera rader. Förmaningarna från de vid hovet som känner till reglerna klingar här för döva öron.

mde

Hovuniform utställd i Ordenssalarna.

Officianterna, de präster som förrättar ceremonin, bär inte några utmärkelser vid altaret (om nu inte någon mot förmodan skulle vara fastsydd på kåpan, se Ordenstecken på korkåpa). Efter ombytet till kaftan går det dock utmärkt att bära utmärkelser. Viss förvirring råder kring hur ett tecken bärs om halsen, men det som gäller är att ett bandet ska sitta innanför kaftanens krage och själva tecknet vila på kragsnibbarna, den s. k. ”elvan”. Inte alla präster har utmärkelser, men överhovpredikanten Johan Dalman är rättsledamot (motsvarande rättsriddare) i Johanniterorden med tillhörande hals- och bröstkors.

sdr

Serafimerbaneret från 1810.

Åter till själva dopceremonin. Till höger om altaret står serafimerbaneret och framför det Serafimerordens band och kraschan på ett hyende. Fram till 1975 blev prinsar och prinsessor riddare respektive ledamot vid födseln, vilket från 1995 åter är fallet. Vid prinsessan Estelles dop återinfördes även en tradition från Gustav (IV) Adolfs dop 1778 där ett mindre dopband fästs på dopklänningen. Det går till så att ordenskanslern bär fram bandet på en silverbricka, tillverkad av A I Björckman 1823 och tidigare använd vid ordenskapitel, varefter kungen fäster det på klänningen. Detta sker i slutet av dopet. Ordenstecknen i större format överlämnas tillsammans med ordensbrevet på myndighetsdagen.

Detta och mycket annat kommer man att kunna se under morgondagens ceremoni som sänds i SVT från 11:30.

Lämna en kommentar

Filed under Bärande

Illis quorum till tre kulturarbetare

I torsdags beslutade regeringen att dela ut medaljen Illis quorum meruere labores till tre personer inom kulturområdet. De har alla tre verkat för att lyfta fram arbetarrörelsens historia i Sverige. Medaljens inskription betyder ”åt dem vars gärningar gör dem förtjänta av det” och den delas ut för personliga insatser på riksplanet för kulturella, vetenskapliga och andra allmännyttiga ändamål. Från pressmeddelandet:

Margareta Biörnstad, arkeolog och tidigare riksantikvarie, tilldelas medaljen i guld av tolfte storleken för hennes betydelsefulla insatser för kulturmiljöarbetet i Sverige och för kulturarvets bevarande runt om i världen.

Kjersti Bosdotter, tidigare kulturansvarig vid IF Metall, tilldelas medaljen i guld av tolfte storleken för hennes långvariga och omfattande insatser för att främja arbetarkultur och för att uppmärksamma arbetarrörelsens historia.

Museichefen vid Statarmuseet Barbro Franckié tilldelas medaljen i guld av åttonde storleken för hennes mångåriga och betydelsefulla engagemang för arbetarnas historia och för hennes insatser för att lyfta fram och stärka arbetslivsmuseerna.

På senare år har medaljen delats ut alltmer sällan och lokaltidningarna har kastat sig över nyheten. I en intervju i Sydsvenskan beskriver Barbro Franckié medaljen som ”pricken över i för mitt arbetsliv”. En heder som är få förunnad. Senast medaljen delades ut gick den till professor Arne Ljungqvist för sitt antidopningsarbete.

Tidningen får dock en del om bakfoten i sin beskrivning av medaljen. Medaljen, som mycket riktigt instiftades av Gustav III 1785, delades inte ut av kungen utan av Kungl. Maj:t – regeringsorganet där kungen var ordförande och som 1975 ersattes av regeringen. Det är inte heller kulturministern som bestämmer över medaljen, det gör regeringen som helhet, men frågan har beretts i Kulturdepartementet och det är ministern som lämnar över medaljen vid en ceremoni den 12 oktober.

Lämna en kommentar

Filed under Belöningsmedaljer