Monthly Archives: mars 2017

Malteserorden i förändring

Roma_Aventino_Villa_Malta

Malteserordens villa i Rom där valet kommer att hållas.

Den 29 april ska Malteserorden välja en ny stormästare efter Matthew Festing som tvingades avgå tidigare i år. Den nye stormästaren – den 80:e i ordningen – kommer att leda orden igenom den förändringsprocess som påve Franciskus initierat. Som ett led i detta har ordens 13 000 riddare och damer världen över uppmanats att senast idag komma med förslag om ordens framtid. Beroende på hur omfattande förändringsbehovet är kommer stormästarvalet möjligtvis att skjutas på framtiden så att författningen hinner revideras.

Påvens ingripande har fått mycket kritik och liknats vid att annektera en annan stat. Formellt är Malteserorden helt fristående från Vatikanen och har egna diplomatiska förbindelser med över hundra stater som erkänner den som ett internationellt rättssubjekt. I praktiken är orden dock beroende av Vatikanens stöd. Dess nuvarande konstitution fastställdes 1961 efter en segdragen konflikt där påven vägrade godkänna någon ny stormästare förrän orden hade reformerats på flera punkter. Det dröjde ett decennium innan påven och riddarna kommit överens. Förhoppningsvis blir processen inte lika lång denna gång.

Ett av de återkommande tvisteämnena är ordens långa tradition av att kräva adliga stamtavlor för inträde. Under 1900-talet har medlemskapet gradvis öppnats upp, men alltjämt krävs adliga anor för högre ämbeten, ex. stormästare. Vissa anser att detta är viktigt att behålla det historiska sambandet med ordens ursprung i korstågens adliga deltagare. Andra menar att en växande organisation inte kan hämta sitt ledarskap från en krympande krets adliga riddare. Av 55 rättsriddare lär det endast finns tolv som uppfyller kraven för att bli vald till stormästare.

Det återstår att se vad de 13 000 medlemmarna tycker i dessa frågor. Malteserorden har en spännande tid framför sig.

2 kommentarer

Filed under Ordnar

Vasaordens riddargods

Niclas_Sahlgren.jpg

Niclas Sahlgren (1701-1776).

1772 instiftades Vasaorden av Gustaf III som belöning för förtjänster inom jordbruk, bergshantering, konst, handel och industri m. m. Vid det första ordenskapitlet utnämndes direktören för Svenska Ostindiska Companiet Niclas Sahlgren till kommendör. Han är mest känd för att ha donerat gods till en ”nyttig inrättning” i Göteborg som kom att bli Sahlgrenska sjukhuset. Mindre känt är att hans testamente även innehåller bestämmelser om att hans större egendomar, för det fall att hans arvingar dör ut, ska tillfalla Vasaorden som ordensgods.

Kobergs slott

Kobergs slott.

Det rör sig om fideikommissen Gåsevadholm och Dal i Halland, Koberg i Västergötland. Dessa skulle ärvas av Sahlgrens båda döttrar, men eftersom dotterdottern Anna Margareta var det enda barnbarnet fanns en risk att de en dag inte skulle kunna ärvas vidare inom släkten. Då ville Sahlgren att de skulle införlivas i Vasaorden. Gåsevadholm och Dal skulle bilda ett ”kommenderi” och det Koberg ett ”riddargods”. Kungen skulle själv få utse en kommendör och en riddare att disponera dem på livstid. Den 29 maj varje år (Vasaordens instiftelsedag) skulle en tiondel av avkastningen lämnas över till ordenskassan.

Här kan det vara värt att förklara var orden kommendör (och kommenderi) kommer ifrån. Själv trodde jag länge att det betydde ‘befälhavare’. Det föll sig naturlig att riddare skulle stå under befäl av en kommendör, och att detta därför var en högre grad inom ordensväsendet. Det visade sig dock att kommendera tidigare betydde ‘anförtro åt’, och att kommendör var den inom de medeltida riddarordnarna som förvaltade ett av ordens gods – ett kommenderi eller en komtur. Först 1578 införlivades titeln i det världsliga ordensväsendet för de andliga dignitärerna inom franska Helgeandsorden.

På 1700-talet när de svenska ordnarna instiftades efter franskt mönster var gradernas medeltida förebilder fortfarande allmänt kända. Sahlgrens testamente är det enda försök jag känner till att ge kommendörsgraden något av sitt ursprungliga innehåll tillbaka. Testamentet blev dock aldrig aktuellt. Anna Margareta fick många barn och Niclas Sahlgren har idag många ättlingar i livet. På sätt och vis fick han ändå som han ville. Koberg är ett av Sveriges få kvarvarande fideikommiss, och det innehas av en av få kvarvarande kommendörer av Vasaorden – Niclas Silfverschiöld, utnämnd när han 1964 gifte sig med prinsessan Désirée.

1 kommentar

Filed under Ordnar

Snåla inte med medaljerna

380207179

Uppsala kommuns medalj.

Sedan 1947 håller Uppsala kommun en gång om året en middag på Uppsala slott där medaljer och armbandsur delas ut för 25 års anställning. Medaljen instiftades samma år och bär inskriften För gagnelig gärning. Sedan 2015 går det även att välja ett värdebevis som kan lösas in mot konst, konsthantverk, smycken eller en cykel. För att gåvorna skulle vara likvärdiga angavs att värdet skulle motsvara armbandsurets. För närvarande ligger det på 6 000 kr.

Tanken om likvärdighet gällde tydligen inte medaljen. Tvärtom. Sedan 2015 tillverkas den inte längre i guld utan av förgyllt silver. Guldlagret på en förgylld medalj slits så den kan se rätt trist ut efter ett par år. Kommunen sänkte dock sin kostnad från 4 000 till 900 kr. Det kan jämföras med Kungl. Patriotiska sällskapets medaljer som kostar 7 500 – 9 000 kr.

kjerstin_dellert_theater_jubilee_2016

Kerstin Dellert med en förgylld medalj (vänster) och en av guld (höger).

Till Upsala Nya Tidning säger en av de ansvariga för beslutet att man ville spara pengar vilket denne ”i efterhand skäms litet för”. När det uppdagades hur mycket man sparat på de trotjänare som valt medalj var det fler som skämdes och kompensation erbjöds i form av ett gåvokort på 4 000. Flera av mottagarna tog illa vid sig. En socialsekreterare säger till UNT att hon helst tagit emot guldmedaljen från första början.

Att hedra långvarig och trogen tjänst med en medalj eller gåva är en gammal tradition i Sverige. Jag har själv sett stoltheten och tacksamheten hos dem som hedrats på det sättet. En positiv känsla som sprider sig även till kollegor och familj. I det här fallets utbyttes det dock mot sårade känslor och dessutom högre kostnader.

Många arbetsgivare är måna om att det finns något för alla. Det hedrar dem. Redan på 1700-talet erbjöd Patriotiska sällskapet vid sidan av sina medaljer även hattkedjor och snusdosor av silver. Men man får inte glömma bort att det fortfarande finns många som värdesätter en medalj – själva sinnebilden för uppskattning. Den statliga medaljen För nit och redlighet är t. ex. mer populär idag än den var för 40 år sedan. Då valde 2 % den istället för armbandsur. Idag finns ännu fler alternativ men ändå väljer 18 % medaljen.

Uppsala kommun ska nu se över metallen i sina medaljer, och andra arbetsgivare bör ha i åtanke att inte underskatta guldmedaljen – den klassiska hedersbevisningen för långvarig och trogen tjänst.

2 kommentarer

Filed under Medaljer